Jag har aldrig trott att Nell är nån så kallad pylgalning. I mina ögon har hon aldrig brytt sig speciellt mycket om leksaker, möjligtvis har hon mumsat i sig en toarulle nån gång ibland. Dummies hämtar hon gärna, men troligtvis mycket för att hon vet att jag alltid byter mot en godbit. Men efter att ha bott såhär nära inpå henne utan massa unghundar som snor alla prylar, eller Kevin som dödar leksakerna har jag börjat konstatera att hon visst gillar sina leksaker. De första veckorna när hon bodde själv här fanns inga leksaker i hallen, men när Billy flyttade hit tillkom några. Grabben gillar ju att bära runt på dem. Nu bor gosedjuren "Marsvinet-marwin", "Olle-orm" och "Ior" permanent i hallen och även om Billy bär runt på dem mycket har jag börjat hitta dem på typiska "Nell-ställen". När jag väcker hundarna på morgonen ligger nästan alltid ett litet gosedjur i korgen och jag vet att det är Nellan som sover där om nätterna. Igår lämnade jag även träningsväskan framme i vardagsrummet, och på morgonen låg Nellan och bollade med ett av gosedjuren den innehöll mellan framtassarna. Hmm...

Över huvudtaget tycker jag att jag har kommit mycket närmre mina hundar sedan vi flyttade hemifrån. Nu ansvarar jag för den tillfullo, går alla promenade, ger alla måltider osv. Det är ingen annan som är där och pillar med dem än jag. Kanske låter det konstigt, men med en så hundintreserad mamma är det lätt att glida på en räkmacka genom hundägandet. Men nu måste jag sköta allt själv. Detaljerna blir på så sätt mycket mer framträdande.

Mina hundar verkar vara på strålande humör just nu, det gör mig glad. Billy slickar rent matskålen vid varje mål och är härligt busig utomhus. Nellan är pigg och springer jättemycket på promenaderna. Tanken har börjat slå mig att hon faktiskt blir nio år om 4 månader, och även om det inte är någon ålder egentligen så vill jag koppla på mina extra uppmärksamma ögon. Hennes hälta för några veckor sedan blev som ett wake-up-call. Jag studerar därför hennes rörelsemönster på promenaderna och jag kan glatt konstatera att damen verkar spänstigare än någonsin! Hon tar stora graciösa svanhopp över snövallarna mest hela tiden. Älskade Nell!

Nu ska jag gå ner i tvättstugan och ta hand om tvätten och sedan blir det till att sätta igång karusellen om Habermas igen. Kul jul...