För nån halvtimma-timma sedan hände något jätteläskigt. Jag skulle gå förbi hundarna som låg utsträckta i hallen för att gå in i badrummet. Nell var tvungen att resa sig för att släppa föbi mig och när hon ställt sig upp skrek hon rakt ut. Inte ett litet lite skrik heller, utan högt och  i något som kändes som en evighet. I verkligeheten kanske det varade i en eller två minuter. Hon hann iallafall förflytta sig till korgen där hon stog inklämd i hörnet med svansen mellan benen, darrandes och skrikandes. Jag är osäker på om det var av rädsla eller smärta. I vilket fall skar det i mitt hjärta. Jag vet med mig att jag är blödig och att detta kan smitta av sig på Nell, så jag tog ett djupt andetag och lockade på henne med fast röst som jag vanligt vis gör. Hon kom som ett skott. Hoppade på mig och klamrade sig fast, slutade skrika men fortsatte att darra i hela kroppen. Jag stängde grinden så att Billy blev kvar i hallen och Nellan inne i rummet med mig. Hon låg i mitt knä länge och darrade med svansen långt in mellan benen. Jag försökte spela oberörd och smekte henne lugnande.

När hon lugnat sig lite reste jag mig upp och satte mig framför datorn. Allt för att avdramatisera, tänkte jag och intalade migsjälv att vara "som vanligt". Nellan ville inte lämna min sida, parkerade på mina fötter, men höll sig lugn. Efter en kvart var hennes lilla hundkropp helt avslappnad och jag slängde mig efter mobilen och ringde mamma. Barnsligt kanske - men hon är min hundguru i alla situationer. Hon tyckte det var konstigt, men lugnade och sa vad vi ju vet sedan länge - Nell är inte som andra. Kanske blev hon bara väldihgt överraskad av att jag kom? Kanske drömde hon mardrömmar? Så länge det inte upprepar sig är det nog inget fel.

När Nell varit lugn ett tag visiterade jag hela hunden. Kanske satt en tagg någonstans, eller en vass kardborre? Nell är ju känd för att överreagera. Men fann inget. Nu slaggar donnan som vanligt i hallen igen. Jag håller på att återhämta mig från chocken. Även om det bara var för ett par minuter var det en otroligt hemsk känsla att se sig hund rädd/ha ont (?) utan att kunna göra något. Hjärtat  i halsgropen, halsen sammansnörd, klumpen i halsen. Älskade, älskade Nell!