I sommras började vi planera en resa till Öland. Vi skulle starta på fredagen, övernatta någon stans, semestra på lördagen och ställa ut Billy, Tessa och Toddy vid på Böda Camping på söndagen, där SKK arrangerade utställning. Trodde vi... ända tills vi kvällen innan avfärd insåg att uställningen visst var på lördagen!

På fredagen lämnade en fullpackad Volvo tandlavägen. Vi startade i god tid och utanför Kalmar stannade vi för att rasta hundarna en sväng. Skogen var ren och fin så hundarna sprang lösa. Precis vid bilen upptäckte Linda att Toddy blödde rejält från en framtass. Vi lyfte och tittade - ett djupt jack i den stora trampdynan. Snabbt la jag ett tryckförband och sedan hastade vi till Kalmars djurklinik där de genast sövde och sydde ihop honom. Det var en lite vinglig men glad kille vi hämtade ett par timmar senare. Den hunden viftar alltid på svansen, inte ens när blodet rann från tassen slutade den gå och enligt veterinären var det första tecknet på uppvak efter operationen försök till svansviftningar.

Sent kom vi fram till Orrefors där vi bokat vandrarhem, för vi hade ju inte tänkt åka till Öland förän dagen därpå! Därför blev det tidig uppstigning och en dryg timmes körning på lördagsmorgon. Lasta av grejer och en hund med drygt 10 ståltrådsdtygn i tassen som helst inte skulle gå på hårt underlag och sedan resa tältet. Puh!

Det var i allafall väl värt mödan eftersom dagens domare, Filip Jonsson, gav Billy BIM och dessutom BIR-veteran! Den högsta placering jag visat Billy till officiellt vilket såklart kändes häftigt. Min lillasyster Linda och Billys lillasyster Tessa stog också får en fantastisk prestation tillsammans med en andraplats i bästa tik konkurrensen och Tessas första reservcert! Tyvärr kunde vi inte stanna till finalerna, då vi hade så lång resväg hem. Lite tråkigt eftersom jag aldrig visat Billy i en finalring, men kanske får jag chansen någon annan gång...

Billy i den endkillda bedömningen i veteranklass. Han står alltid och viftar på svansen.