Bloggen är lika mycket en dagbok som ett kommunikationsverktyg för mig, men de senaste dagarna har allt varit så upp och ned att jag inte uppdaterat som jag borde. Därför tänkte jag slänga upp lite bilder och infor angående Nonnis tå. Det är så jäkla bra att ha behandlingsmetod och förlopp dokumenterat om något liknande skulle inträffa. Kanske kan det även hjälpa någon annan. Jag önskar att jag tagit en bild varje dag, men har inte haft någon kamera förrän i söndags då min snälla mamma och pappa sponsrade mig med en som jag ska kunna ha i USA.

1 januari: Nell skadar klon. Oklart hur, släpptes in från rastgården med blödande tå. Blödningen avtar under dagen. Hon verkar inte ha speciellt ont (snön tycks ha bedövat?) så mamma kan undersöka såret noga och klippa bort pälsen runt om. Inga klorester verkar finnas kvar. I såret finns en svart liten smal "tarm", är det innersta delen av pulpan kanske? Medicineras med Norocarp, ett antiinflammatorsiskt och smärtlindrarnde preparat liksom Rimadyl.

2 januari: Veterinär kollar på såret och bekräftar att det inte finns några klorester kvar. Eftersom såret ser så fint ut sätts inte antibiotika in. Nell är pigg och verkar inte ha speciellt ont, med ett tassbandage går hon med på halvtimmespromenader.

3-5 januari: Såret ser fortsatt fint ut. Håller rent med koksaltlösning och sterila kompresser. Tassbandage ute, men öppet inne så att det ska lufta. Nell verkar ganska oberörd och behöver inte ha tratt. Den 12/1 torkar den lilla svarta "tarmen" och faller bort.

6 januari: Såret ser fortsatt fint ut. Nell haltar och hoppar gärna på tre ben ute, är inte längre så pigg på att följa med på promenad. Självklart slipper hon.

7 januari: Tån har svullnat under natten, nästan till dubbel storlek. I såret finns lite gult gegg och Nell är besvärad när jag gör rent.

8 januari: Svullnaden fortsätter och tån är nu mer än dubbelt så stor som normalt. Sårkratern syns nästan inte längre och från den kommer lite gul gegga. Det är svårt att tvätta pga svullnaden. Hon börjar vilja slicka på såret och får ha tratt när hon är obevakad. På veterinärs inrådan får hon börja äta antibiotikapreparatet Clindabuc. Får även rådet att lösa upp lite grönsåpa i ljummet vatten och låta henne stå i det fotbadet några minuter. Det löser upp sårgeggan på djupet som jag inte kommer åt att tvätta. Efter fotbadet vätskar såret mycket. Temp håller sig normal.

9 januari: Tillståndet är samma som gårdagen. Jag inhandlar en neopren-sko som hon får ha utanpå tassbandaget när hon går ut för att kissa. På kvällen klipper vi rent ytterligare runt tån. När såret vätskar efter fotbadet blir det kladdigt och irriterat i vecket mellan tån och nästa.

10 januari: Temp fortfarande ok. Svullnaden har kanske gått ner lite, eller? Pratar med veterinären igen som bekräftar att det verkar vara en präktig infektion, rekomenderar att vi ger det en dag till och fortsätter med samma behandling.