Fysträning för oss alla tre
Igår var jag i stallet hos Deo. Medan jag pysslade i stallet insåg jag att jag inte har så många besök kvar där. Som jag kommer att sakna den fyrbenta kamraten. Han har en riktigt härlig personlighet och är lätt den mysigaste hästen som korsat min väg. Han gillar att busa, kasta sker med munnen och sticka ner sin stora mule i håret på en och blåsa till. Han har helt ändrat min syn på fjordingar, som numera är hästar som kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
Kylan gjorde dock att hundarna fick vara hemma. Det kompenserade jag med massa fysträning för dem idag. Vi har gått två turer över åkern. Där är det perfekt snökvalitet- och djup nu. Snön är pudrig och lätt, ingen skare och når lite över hundarnas haser. Att pulsa i skritt är mycket bra fysträning. För Nellsan är detta speciellt bra för att hålla hennes rygg i trim. Alltså: Skippa de plogade vägarna och ge er ut i djupsnön! Bra för hundarna och man får själv upp pulsen lite grann.
På kvällen rotade jag fram skidorna och tog en tur med Billy. Vi var nog bara ute en halvtimme med jag kan avslöja att det räckte för att jag skulle bli riktigt varm i kroppen. Jag ser nog väldigt rolig ut där jag vinglar fram helt utan teknik, men roligt har jag och det är ju det viktigaste. Nu sitter jag parkerad i soffan och känner träningsvärken smyga sig på i både mage och lår...
Kylan gjorde dock att hundarna fick vara hemma. Det kompenserade jag med massa fysträning för dem idag. Vi har gått två turer över åkern. Där är det perfekt snökvalitet- och djup nu. Snön är pudrig och lätt, ingen skare och når lite över hundarnas haser. Att pulsa i skritt är mycket bra fysträning. För Nellsan är detta speciellt bra för att hålla hennes rygg i trim. Alltså: Skippa de plogade vägarna och ge er ut i djupsnön! Bra för hundarna och man får själv upp pulsen lite grann.
På kvällen rotade jag fram skidorna och tog en tur med Billy. Vi var nog bara ute en halvtimme med jag kan avslöja att det räckte för att jag skulle bli riktigt varm i kroppen. Jag ser nog väldigt rolig ut där jag vinglar fram helt utan teknik, men roligt har jag och det är ju det viktigaste. Nu sitter jag parkerad i soffan och känner träningsvärken smyga sig på i både mage och lår...
Billy och jag tar igen oss lite efter skidturen
Grattis i efterskott Blurkas!
Igår eftermiddag styrde jag Foppa mot Hållsta. Eftersom jag fortfarande är skriven i Eskilstuna går jag hos tandläkaren här och tidigt imorse var det nämligen dags för ett besök. Nu sitter jag hemma och Hållsta och pluggar, om en stund blir det break för hundrastning och sedan hemfärd till Örebro igen.
Under förmiddagen har jag även passat på att trimma tassar på Nell och Billy. Att klippa ur dem lite nu under vintern är verkligen något jag rekomenderar för att minska snöbollar mellan tårna och även för att tassarna ska torka snabbare när man kommit in.
Skönast med att vara i Hållsta är såklart att återse alla mina fyrbenta kamrater. Hundarna är ute och lever rövare i sina hägn nu, men Bella har varit min studiekamrat. Fy tusan vad mycket mysigare det är att sitta och plugga med en varm, spinnande katt i knäet. Bella är verkligen bästa katten, så otroligt social och mysig. Hon fyllde förresten 17 år den 22 oktober. Hatten av!
Under förmiddagen har jag även passat på att trimma tassar på Nell och Billy. Att klippa ur dem lite nu under vintern är verkligen något jag rekomenderar för att minska snöbollar mellan tårna och även för att tassarna ska torka snabbare när man kommit in.
Skönast med att vara i Hållsta är såklart att återse alla mina fyrbenta kamrater. Hundarna är ute och lever rövare i sina hägn nu, men Bella har varit min studiekamrat. Fy tusan vad mycket mysigare det är att sitta och plugga med en varm, spinnande katt i knäet. Bella är verkligen bästa katten, så otroligt social och mysig. Hon fyllde förresten 17 år den 22 oktober. Hatten av!
Bella kommer gärna upp och ligger i sängen med oss.
De senaste månaderna har hon inte riktigt velat gå uppför trappen,
men då bär vi upp henne på en kudde som den Prinsessa hon är!
Bella tar en lur framför min dators värmefläkt. Katter och värme alltså...
Bella, Blurk, Blurkey, Prinsessan Blurkas: Kärt barn har många namn!
Powerwoman
Igårkväll blev det ett spontant klubbesök och spelning för min del vilket gjorde att uppstarten på dagen imorse blev aningens seg. Kvällen var i allafall mycket trevlig och spelningen bra så det var det väl värt ändå. Vid lunchtid åkte jag och hundarna till stallet. Som jag har kommit att njuta av veckans stalldag!
Såhär i uppsatstider känner jag mig nästan konstant stressad och att jag samtidigt försöker fixa allt inför nästa termin gör inte pressen lättare. Hundpromenaderna hjälper mig att varva ner, men jag har svårt att skaka tankarna ur huvudet helt. I stallet blir dock mitt sinne typ helt blankt. Jag blandar foder, väger hö, mockar, borstar och till sist promenadrider Deo och under hela tiden känner jag mig så otroligt lugn och avspänd.
Hundarna är med i stallet båda två. Nells favoritstund är när jag skär morötter för då får hon och Billy varsin liten att knapra på. När jag rider ut får bara Billy följa med, det tycker han är jättekul. Idag skrittade jag barbacka genom en snötäckt skog med Billy farandes framför hästen. På halva sträckan fick möte vi en gubbe, men det är inga svårigheter för på kommando kommer Billy och går bredvid hästen. Jag fylls av en sån powerkänsla i sånna situationer. Där sitter jag på en stor kraftfull häst och har inga svårigheter att kontrollera både den och min pigga hund trots att jag varken har sadel på hästen eller koppel på hunden. Känsla!
Att hundarna efter några timmar i stallet ligger helt totalt utslagna i hallen är en trevlig bonus. För nu måste jag återgå till verkligheten och allt plugg igen. Nästa vecka får jag återvända till min fristad igen!
Såhär i uppsatstider känner jag mig nästan konstant stressad och att jag samtidigt försöker fixa allt inför nästa termin gör inte pressen lättare. Hundpromenaderna hjälper mig att varva ner, men jag har svårt att skaka tankarna ur huvudet helt. I stallet blir dock mitt sinne typ helt blankt. Jag blandar foder, väger hö, mockar, borstar och till sist promenadrider Deo och under hela tiden känner jag mig så otroligt lugn och avspänd.
Hundarna är med i stallet båda två. Nells favoritstund är när jag skär morötter för då får hon och Billy varsin liten att knapra på. När jag rider ut får bara Billy följa med, det tycker han är jättekul. Idag skrittade jag barbacka genom en snötäckt skog med Billy farandes framför hästen. På halva sträckan fick möte vi en gubbe, men det är inga svårigheter för på kommando kommer Billy och går bredvid hästen. Jag fylls av en sån powerkänsla i sånna situationer. Där sitter jag på en stor kraftfull häst och har inga svårigheter att kontrollera både den och min pigga hund trots att jag varken har sadel på hästen eller koppel på hunden. Känsla!
Att hundarna efter några timmar i stallet ligger helt totalt utslagna i hallen är en trevlig bonus. För nu måste jag återgå till verkligheten och allt plugg igen. Nästa vecka får jag återvända till min fristad igen!
Den som gapar efter mycket
Idag har Jensa och jag haft städ och slappdag. Skönt efter gårdagskvällen som bjöd på mycket trevlig midterminsfest. Jag gled med lite på en räkmacka då det var Jensa och hans ekonomgäng som firade avklarad tenta. Själv passade jag på att fira färdigskrivet uppsats-PM.
Nell tyckte det var lite tråkigt med städning så jag gjorde iordning en kartong med en bit torkad oxmuskel i. Hon är ju sannerligen ingen fena på att öppna paket så det tog en bra stund. När även muskeln var upptuggad skulle hon se efter om det fanns något mer i paketet. I sin iver stack hon dock in huvudet för långt och paketet fastnade. Det såg sannerligen roligt ut där hon stog med ett flingpaket på huvudet och inte visste vad hon skulle ta sig till. Jens knäppte ett snabbt kort med mobilen och skyndade sedan att ta av henne hatten så att hon inte skulle bli rädd.
Nell tyckte det var lite tråkigt med städning så jag gjorde iordning en kartong med en bit torkad oxmuskel i. Hon är ju sannerligen ingen fena på att öppna paket så det tog en bra stund. När även muskeln var upptuggad skulle hon se efter om det fanns något mer i paketet. I sin iver stack hon dock in huvudet för långt och paketet fastnade. Det såg sannerligen roligt ut där hon stog med ett flingpaket på huvudet och inte visste vad hon skulle ta sig till. Jens knäppte ett snabbt kort med mobilen och skyndade sedan att ta av henne hatten så att hon inte skulle bli rädd.
Kennel Combine på facebook
Tack vare ett strålande innitiativ från Mille har Kennel Combine nu en egen grupp på facebook. Gruppen fungerar lite som ett forum där medlemmarna kan dela bilder på sina hundar, skriva träning eller tävlingsberättelser och hittar promenad eller träningssällskap. Om du har eller har haft en Combine-hund ska du självklart vara med! Kommentera det här blogginlägget, skriv ett mail eller en rad på facebook så ska jag lägga till dig i gruppen.
Hund-och-häst-är-bäst
Jag rider ju som bekant fjordingen Deo en gång i veckan. Jag börjar ha varit där några gånger nu och idag kom Deo farande genom hagen när jag ropade på honom. Då blev jag allt lite rörd, för han är verkligen inte världens fartigaste om man säger så och tidigare har jag fått gå och hämta honom längst ner i hagen.
Hundarna har alltid varit med i stallet såklart men idag fick Billy hänga med ut i skogen för första gången. Jag har verkligen respekt för hästar och har tyckt att Deo skulle få vänja sig vid mina fyrbenta kamrater lite successivt. Det gick dock superbra i skogen så nu får Billy hänga med ut i fortsättningen.
Jag mår alltid så otroligt bra när jag kommer hem från ett stallpass. Jag blir som laddad med massa positiv energi. Hästar är verkligen häftiga djur!
Hundarna har alltid varit med i stallet såklart men idag fick Billy hänga med ut i skogen för första gången. Jag har verkligen respekt för hästar och har tyckt att Deo skulle få vänja sig vid mina fyrbenta kamrater lite successivt. Det gick dock superbra i skogen så nu får Billy hänga med ut i fortsättningen.
Jag mår alltid så otroligt bra när jag kommer hem från ett stallpass. Jag blir som laddad med massa positiv energi. Hästar är verkligen häftiga djur!
Bild på Deo lånad från hans egen hemsida
Foppa+Örebro=Goldenfriends
Idag när vi vaknade låg ett tunt snötäcke på marken. Hundarna blev aldeles lyriska och Billy åkte fram på ryggen/sidan hälften av tiden. Nell fick istället sin traditionsenliga ätmani och ville äta upp all snö. Hon hade knappt ens tid att gå in och äta frukost. Herregud...
På facebook skrev många av mina kompisar att vintern var här, men så dramatiska vet jag inte om vi behöver vara. I min värld är det nog höst ett tag till. Nu ska jag ta ock slå ihop datorn och låta Foppa ta mig till Eskilstuna. Vill ni veta något sjukt förresten!? Jag har en funktion på bloggen som gör att jag kan se en del fakta om mina besökare. Bland annat visar den vilka sökord man sökt på om man kommit hit via en sökmotor och någon stackare hade googlat "Foppa+Örebro" för att hamna på min blogg. HAHA, BLÅSNING!
Jaja, åter till saken. Ikväll blir det alltså mys i Hållsta, imorgon trimma & bada hundar för på Söndag bär det av till Mjölby för hundutställning.
På facebook skrev många av mina kompisar att vintern var här, men så dramatiska vet jag inte om vi behöver vara. I min värld är det nog höst ett tag till. Nu ska jag ta ock slå ihop datorn och låta Foppa ta mig till Eskilstuna. Vill ni veta något sjukt förresten!? Jag har en funktion på bloggen som gör att jag kan se en del fakta om mina besökare. Bland annat visar den vilka sökord man sökt på om man kommit hit via en sökmotor och någon stackare hade googlat "Foppa+Örebro" för att hamna på min blogg. HAHA, BLÅSNING!
Jaja, åter till saken. Ikväll blir det alltså mys i Hållsta, imorgon trimma & bada hundar för på Söndag bär det av till Mjölby för hundutställning.
Min vackra höstkille har äntligen fattat att jag bjuder på gottis om han på eget
innitiativ hoppar upp på den här bänken. Han är inte alltid så snabb men han är söt!
Dubbelt upp
Nella har varit lite stel de senaste dagarna så hon har fått ta det lite lugnt. Inte bara ligga inne då förstås, men fått flera kortare långsamma promenader istället för att hänga med på de långa turerna. Därför har det blivit rätt mycket dubbla promenader. Har nog samanlagt gått en mil om dagen med hundarna minst! På långa turen har Billy och jag dock ärats av sällskap av Thess & Ida. Sannerligen trevligt att ha någon att snacka med längs vägen.
Reunion
Vid lunch släppte Mille & Anna av Billy på väg till IKEA. Grabben intog studentgatan som den prins han är, genom att lyfta på benet i vartannat steg: "Tjejer, jag är tillbaka!". Som mamma gärna påpekar var det i renoverat skick han återkom, kammad med badad mage, klippta klor och friserade tassar.
Gladast av alla blev älskade lilla Nella. Hon blev så glad när jag öppnade dörren att hon for ut med ett tjut och hälsade på Billy. Sedan när jag lät dem lulla på gräsplätten utanför följde hon Billy som en liten svans.
Som mina hundar har vuxit ihop den senaste tiden. I vardagen verkar de inte ha mycket utbyte av varandra, leker inte och interagerar inte så att det syns. Men uppenbarligen uppskattar de av varandras sällskap ändå. När Billy åkte hem blev Nell nästan som deprimerad. Ville inte så gärna träna eller gå på promenad och istället för att stensova på sin madrass låg hon och tittade olyckligt på mig.
På promenaden idag knatade hon dock på som vanligt och hemma i hallen placerade sig Billy i korgen och Nell på madrassen bredvid. Snart snarkade de som grisar och allt kändes precis som vanligt igen.
Gladast av alla blev älskade lilla Nella. Hon blev så glad när jag öppnade dörren att hon for ut med ett tjut och hälsade på Billy. Sedan när jag lät dem lulla på gräsplätten utanför följde hon Billy som en liten svans.
Som mina hundar har vuxit ihop den senaste tiden. I vardagen verkar de inte ha mycket utbyte av varandra, leker inte och interagerar inte så att det syns. Men uppenbarligen uppskattar de av varandras sällskap ändå. När Billy åkte hem blev Nell nästan som deprimerad. Ville inte så gärna träna eller gå på promenad och istället för att stensova på sin madrass låg hon och tittade olyckligt på mig.
På promenaden idag knatade hon dock på som vanligt och hemma i hallen placerade sig Billy i korgen och Nell på madrassen bredvid. Snart snarkade de som grisar och allt kändes precis som vanligt igen.
Höstbästisar!
Stiltje
Ja, nu har det varit stiltje i bloggen några dagar. I fredags var jag och önonspeglade Billy i Arboga. Det var dags att förnya undersökningen och trots att man egentligen inte tror att någon ska vara knasigt så får jag alltid lite förhöjd puls innan veterinären säger att allt ser bra ut. För bra såg det ut!
Billy fick sedan skjuts till Hållsta där mamma behövde honom i helgen. Nella och jag återvände dock till Öret och inväntade syster Malin som varit på besök i helgen. Alltid trevligt med lite syskonbesök! Sara & James har också varit på gästspel i helgen och vi har hunnit med två små skogsturer. Mys!
I veckan väntar massa kul. Idag runt lunch kommer Billy tillbaka. Han får skjuts av Mille & Anna som ska till IKEA. Ska bli skönt att få hit min kille igen. Imorgon har jag en dejt med Deo. Förhoppningsvis håller sig vädret såhär underbart - och då blir det massa utomhus kul resten av veckan!
Billy fick sedan skjuts till Hållsta där mamma behövde honom i helgen. Nella och jag återvände dock till Öret och inväntade syster Malin som varit på besök i helgen. Alltid trevligt med lite syskonbesök! Sara & James har också varit på gästspel i helgen och vi har hunnit med två små skogsturer. Mys!
I veckan väntar massa kul. Idag runt lunch kommer Billy tillbaka. Han får skjuts av Mille & Anna som ska till IKEA. Ska bli skönt att få hit min kille igen. Imorgon har jag en dejt med Deo. Förhoppningsvis håller sig vädret såhär underbart - och då blir det massa utomhus kul resten av veckan!
Ensamtid med Billy
Under provsatsningen cyklade jag ju halvmilen cirka 5 dagar i veckan, men eftersom Nell inte kan hänga med på cykelturerna har det blivit mindre av den varan den senaste veckan. Efter middagen ikväll kände jag mig dock riktigt rastlös och tog ut Billy på en cykeltur.
På något sätt har cykligen blivit något som Billy verkligen älskar. Speciellt när vi cyklar här i Örebro. Jag gissar att han upplever det som en slags social aktivitet som vi delar bara han och jag. På allt annat vi gör är ju oftast Nell eller någon träningskompis också närvarande, men under cykelturerna här i Örebro är det bara vi två.
Under cykelturerna blir grabben som en helt annan hund. Min lite lunkiga kamrat blir helt förbytt och vill springa fort, fort bredvid cykeln. Idag när han såg att jag låste upp cykeln blev han så till sig att han gav ifrån sig ett skall och ylade sedan så som han ibland kan göra när han vill skynda på mig. Sedan drog han som en skott genom studentgatan och stannade inte förrän lågt borta på gräsytorna där han gjorde lekinviter medans han väntade på att jag skulle komma ikapp.
På något sätt har cykligen blivit något som Billy verkligen älskar. Speciellt när vi cyklar här i Örebro. Jag gissar att han upplever det som en slags social aktivitet som vi delar bara han och jag. På allt annat vi gör är ju oftast Nell eller någon träningskompis också närvarande, men under cykelturerna här i Örebro är det bara vi två.
Under cykelturerna blir grabben som en helt annan hund. Min lite lunkiga kamrat blir helt förbytt och vill springa fort, fort bredvid cykeln. Idag när han såg att jag låste upp cykeln blev han så till sig att han gav ifrån sig ett skall och ylade sedan så som han ibland kan göra när han vill skynda på mig. Sedan drog han som en skott genom studentgatan och stannade inte förrän lågt borta på gräsytorna där han gjorde lekinviter medans han väntade på att jag skulle komma ikapp.
Min nya hästkompis Deo
Minns ni Figge som jag red förut? Fina lilla Figge som lufsade ut i skogen med mig på ryggen. Snällare häst fick man leta efter. Jag kunde kravla runt på den lurviga ryggen precis som jag ville och Billy kunde hänga med ut på våra skogsturer utan problem. Efter ett tag fick jag dock sluta rida honom då han blev sämre i sina ben. Istället red jag busponnyn Jacke, men det blev aldrig riktigt samma sak. Under sensommaren blev Figge så dålig att han fick flytta till de evigt gröna ängarna. Hoppas du har det bra nu lilla Figge!
Den här hösten har jag sett mig om efter en ny skrutt-ponny att lufsa ut i skogen med och jag fastade ganska snart för Deo. Han är allt som Figge inte var, vilket på sätt och vis är rätt skönt. Deo är en man i sina bästa år om man frågar honom själv. Enligt Deo finns människor till för två saker: att klia honom och servera hans mat. Han är förvisso väldigt väluppfostrad men det gäller att hela tiden vara med för Deo kan när som helst hitta på bus.
För er som läst tidningen Min Häst och känner igen karaktären Mulle, kan jag avslöja att Deo ibland påminner mig om honom. Deo busar dock alltid med glimten i ögat och är absolut inte elak. Och imellan buset är han verkligen jättesöt. Idag när jag ledde in honom från hagen placerade han till exempelsitt stora huvud på min axel och när jag lindade hans framben körde han ner sin mjuka mule i mitt hår och blåste till.
Den här hösten har jag sett mig om efter en ny skrutt-ponny att lufsa ut i skogen med och jag fastade ganska snart för Deo. Han är allt som Figge inte var, vilket på sätt och vis är rätt skönt. Deo är en man i sina bästa år om man frågar honom själv. Enligt Deo finns människor till för två saker: att klia honom och servera hans mat. Han är förvisso väldigt väluppfostrad men det gäller att hela tiden vara med för Deo kan när som helst hitta på bus.
För er som läst tidningen Min Häst och känner igen karaktären Mulle, kan jag avslöja att Deo ibland påminner mig om honom. Deo busar dock alltid med glimten i ögat och är absolut inte elak. Och imellan buset är han verkligen jättesöt. Idag när jag ledde in honom från hagen placerade han till exempelsitt stora huvud på min axel och när jag lindade hans framben körde han ner sin mjuka mule i mitt hår och blåste till.
Man har aldrig tråkigt med Deo, för han är väldigt uppfinningsrik. Här är ett exempel
på hur det kan se ut före och efter man lämnat Deo själv i stallgången cirka 3 minuter.
Vem smälter inte för den här sötnosen?
Billy bjuder upp
Det är hemtentavecka för mig, vilket innebär att en del av den tid som vanligtvis läggs på hundarna måste gå åt tentan. Igår fick jyckarna förutom kortare kissturer en längre sväng och ett träningspass i en av sjöarna bakom universitetet. Blev både dubbelmarkeringar och linjetag för båda djuren, fast lite lättare för Nella då. Fast jag tycker hon är otrolig som plötsligt är så arbetsvillig och duktig, hon som knappt klarat en enkelmarkering innan. Kanske lär de sig faktiskt mer än man tror av att sitta vid sidan av?
Idag har det dock bara blivit rastning, det märks på Billy som nu är van att få rejäla genomkörare varje dag. Vanligtvis så sover han som en stock i hallen på kvällarna men nyss gick han och stal en tennisboll ur träningsväskan, ställde sig framför mig och bjöd upp till lek. När jag inte visade intresse lekte han helt solika lite med den själv. Nu har han dock övergått till ett försök att stirra ut mig...
Idag har det dock bara blivit rastning, det märks på Billy som nu är van att få rejäla genomkörare varje dag. Vanligtvis så sover han som en stock i hallen på kvällarna men nyss gick han och stal en tennisboll ur träningsväskan, ställde sig framför mig och bjöd upp till lek. När jag inte visade intresse lekte han helt solika lite med den själv. Nu har han dock övergått till ett försök att stirra ut mig...
Hur man vet när man behöver shoppa nya gummistövlar
Idag djurade jag hem till Hållsta från Örebro efter lunch för att hinna följa med och kolla på mamma och Tessa när de gick valpkurs i Åkers för Bitte Lind. Även Boel som har Tessas kullsyter Tindra går kursen. Alltid spännande att lyssna och lära och jag tilltalas verkligen av Bittes tänk kring hundträning.
Väl hemma packade jag om bilen för morgondagens äventyr.
Om det låter såhär bör man nog fundera på en shoppingtur...
Jag: Mamma vill du att jag packar ut stövlar till dig?
Lena: Ja, gärna!
Jag: Ok, vill du ha dom som läcker eller dom du tycker är osköna...?
Det bästa stöd man kan ha
Efter helgen känner jag att jag skulle vilja lyfta fram de två personer som jag känner att jag har ett enormt stort stöd av i det mesta jag gör faktiskt, men här ska det handla om hur stödet avspeglas i hundsammanhang. Inte helt förvånande är dessa två mina föräldrar Lena & Nisse. Desto mer anmärkningsvärt är hur mycket se faktiskt stöttar och hjälper mig med hundarna och allt som hör dem till.
De sponsrar mig ekonomiskt med försäkring och mat till båda hundarna. Eftersom de äger Billy har hon även stått för hans veterinärvård samt de flesta anmälningsavgifterna till hans kurser och prov. Innan jag tog mitt körkort och agility var mitt främsta intresse ställde min fantastiska pappa upp och skjutsade regelbundet till träningar och tävlingar. Ibland riktigt långa sträckor, för att sitta hela dagar i ur och skur för att se hundar springa runt en hinderbana.
Senare när jag började intressera mig mer för apporteringsbiten släppte mamma sin Billy till mig. Kanske var det logiskt eftersom jag förälskat mig i honom och hon hade en ny unghund, men det är inte utan att jag i efterhand förstått att det nog inte var helt lätt för min mor. Dessutom har min mamma alltid varit väldigt invloverad och engagerad i vår träning. Bara i undantagsfall missat att följa med och stötta oss i provsituation. På goldenspecialen 2009 när vi debuterade i öppen klass struntade hon exempelvis i att gå sina egna stationer för att kunna följa med mig runt.
I helgen blev mins föräldrars stöd väldigt uppenbart. Eftersom det är svårt att komma med på prov, men chanserna ökar ordentligt om man är med och jobbar som funkis hade jag anmält mig som det till Eskilstunaprovet. När pappa hörde hur gäna jag ville starta där anmälde han sig också för att hjälpa mig att få chans att starta. En hel lördag satt han i en båt och kastade änder. Mamma fanns istället på plats på söndagen för att peppa, heja och hjälpa till med analys efteråt.
De sponsrar mig ekonomiskt med försäkring och mat till båda hundarna. Eftersom de äger Billy har hon även stått för hans veterinärvård samt de flesta anmälningsavgifterna till hans kurser och prov. Innan jag tog mitt körkort och agility var mitt främsta intresse ställde min fantastiska pappa upp och skjutsade regelbundet till träningar och tävlingar. Ibland riktigt långa sträckor, för att sitta hela dagar i ur och skur för att se hundar springa runt en hinderbana.
Senare när jag började intressera mig mer för apporteringsbiten släppte mamma sin Billy till mig. Kanske var det logiskt eftersom jag förälskat mig i honom och hon hade en ny unghund, men det är inte utan att jag i efterhand förstått att det nog inte var helt lätt för min mor. Dessutom har min mamma alltid varit väldigt invloverad och engagerad i vår träning. Bara i undantagsfall missat att följa med och stötta oss i provsituation. På goldenspecialen 2009 när vi debuterade i öppen klass struntade hon exempelvis i att gå sina egna stationer för att kunna följa med mig runt.
I helgen blev mins föräldrars stöd väldigt uppenbart. Eftersom det är svårt att komma med på prov, men chanserna ökar ordentligt om man är med och jobbar som funkis hade jag anmält mig som det till Eskilstunaprovet. När pappa hörde hur gäna jag ville starta där anmälde han sig också för att hjälpa mig att få chans att starta. En hel lördag satt han i en båt och kastade änder. Mamma fanns istället på plats på söndagen för att peppa, heja och hjälpa till med analys efteråt.
Slutsats: Det här är två toppenföräldrar!
Med i matchen?
Foppa ilsknade ju som bekant till lite lägligt sådär när jag skulle upp till dalarna. Problemet var att den champagnefärgade kamraten vägrade starta trots upprepade mer eller mindre desperata försök. Därefter har Foppa varit hos bildoktor Ahlin. Där startade den alla trettio försöken. Visst är det en speciell bil vi har fått tag i!
Andra speciella drag med Foppa är att termometern och klockan är helt flippade. Vad sägs exempelvis om 63 grader varmt idag!? Visserligen är detta brister som man kan leva med, men idag på väg till apporteringsträningen skapade det en viss förvirring. Vi bestämt möte klockan 09.00 för gemensam körning till träningsmarkerna. När vi anlände till samlingsplatsen stog redan alla där, ovanligt eftersom min mor gillar att vara i god tid till träning och vi brukar sällan vara sist.
Lena: Jenny, är vi sena!?
Jenny: (Kollar på bilklockan) Nej det är lugt, den är fem i fyra så vi har fem minuter till godo.
Lena: Skönt.
Eftersom vi båda köper detta fortsätter vi sedan köra en bit innan mamma upptäcker missen vilket såklart resulterar i bubbligt fniss. Till mitt försvar var jag väldigt trött i morse! Tilläggas ska också att vi faktiskt inte var sena...
Andra speciella drag med Foppa är att termometern och klockan är helt flippade. Vad sägs exempelvis om 63 grader varmt idag!? Visserligen är detta brister som man kan leva med, men idag på väg till apporteringsträningen skapade det en viss förvirring. Vi bestämt möte klockan 09.00 för gemensam körning till träningsmarkerna. När vi anlände till samlingsplatsen stog redan alla där, ovanligt eftersom min mor gillar att vara i god tid till träning och vi brukar sällan vara sist.
Lena: Jenny, är vi sena!?
Jenny: (Kollar på bilklockan) Nej det är lugt, den är fem i fyra så vi har fem minuter till godo.
Lena: Skönt.
Eftersom vi båda köper detta fortsätter vi sedan köra en bit innan mamma upptäcker missen vilket såklart resulterar i bubbligt fniss. Till mitt försvar var jag väldigt trött i morse! Tilläggas ska också att vi faktiskt inte var sena...
Hur Foppa fick sitt namn
Min mamma alltså, jag säger bara det. Ibland är det inte svårt att förstå varför jag blev som jag blev. Jag ska ge er ett exempel, närmare bestämt hur det gick till när vår nya gammelopel fick sitt namn.
När den nya gammelopeln joinade familjen i början av sommaren hade vi först lite problem med vad vi skulle kalla den eftersom den gamla gammelopeln fortfarande stog kvar på gården då (hänger ni med!?). Jag tog därför upp detta problem och föreslog att vi skulle hitta på ett namn till den nyare av bilarna:
Jenny: På reg.plåten står det ju FOP så vi kanske kunde kalla den Footballplayer?
Mamma: Perfekt! Då vet jag, vi kallar den Foppa!
Jenny: Men mamma du vet väl att Foppa är en hockespelare!?
Mamma: Jasså...oj...'
När den nya gammelopeln joinade familjen i början av sommaren hade vi först lite problem med vad vi skulle kalla den eftersom den gamla gammelopeln fortfarande stog kvar på gården då (hänger ni med!?). Jag tog därför upp detta problem och föreslog att vi skulle hitta på ett namn till den nyare av bilarna:
Jenny: På reg.plåten står det ju FOP så vi kanske kunde kalla den Footballplayer?
Mamma: Perfekt! Då vet jag, vi kallar den Foppa!
Jenny: Men mamma du vet väl att Foppa är en hockespelare!?
Mamma: Jasså...oj...'
Knasiga mamma som är en (om möjligt) ännu större sport-analfabet än jag
Hej & Hejdå!
I drygt en vecka stannade vi på Femöre. Precis som i resten av Sverige har vädret varit soligt och varmt. Pest när man är i stan, men underbart på landet . På Femöre har vi havstomt och hundarna får springa och bada som de vill, något de utnyttjar till fullo. Speciellt Nell är mer i vattnet än på land, ständigt sökande efter stenar på botten som hon plockar upp på land.
Widebeckarna trivs på Femöre och jag har fått kvalitetstid med nästan alla mina kusiner - oj vad jag tycker om dem - deras familjer och såklart mormor och morfar. På dagarna har vi badat, solat, läst gamla fantomen, grillat och chillat. En dag var vi på Boda Borg och jag fick träningsvärk i armarna. Har även (tro det eller ej) joggat några rundor med Billy. I övrigt har hundarna motionerats med simning efter båt. Varken Nell eller Billy tycker att det är speciellt skoj, men följer pliktskyldigt med. Även några pass med vattenapportering har vi fått in på schemat.
I måndags återvände vi till verkligheten och jag for på återbesök hos Stefan Rosén på Redog med Nella. Det var mycket lyckat då Nell visar klara förbättringar. Tå-artrosen är hon i princip besvärsfri från i främre delen av ryggen är hon nästan smärtfri. Nu ska vi fortsätta bygga muskler, främst i bakpartiet. I hennes tidigare så strikta koppel och skritt program ska jag lägga in viss lös motion och trav. Underbart!
Nu hör ni dock inte så mycket mer från mig på ett par veckor igen. Inatt flyger jag och Jens till Kroatien och blir där två veckor. Känns lite konstigt att lämna ett så värmeböljande Sverige, men jag ser verkligen fram emot att få träffa Jens igen och återse vackra medelhavet. Världens bästa hundar får bo hon mamma och pappa under tiden.
Simma lugnt!
Blooper á la familjen Widebeck/Larsson
Nu kära ni tänkte jag ta och dela med mig av jag en dundertabbe som familjen Widebeck/Larsson utförde en av de sista dagarn i Danmark. Jag gillar som bekant min stundtals smått förvirrade familj. Visserligen kan jag bli gnällig, mamma sur, pappa stressad och Lindi bara helt totalt balla ur då och då, men det går oftast snabbt över och snart skrattar vi igen. Så var det även i Danmark. Speciellt när vi är trötta och hungriga kan de konstigaste saker hända.
Som till exempel en kväll när vi vrålhungriga stog i kö på stans sjabbigaste pizzeria för att allt annat verkade ha stängt och jag gnällde så att pappa surnade till och mamma kände sig tvungen att gå imellan. Då drog hon till med det första som dök upp i hennes huvud: "GÅ PÅ TOALETTEN NISSE!" med ett tonfall som när hon ber en hund att gå och lägga sig eller sluta rulla sig i kobajs på åkern. Det skrattade vi gått åt när pizzorna landat i magen och vi var mätta och på gott humör igen.
Men åter till dundertabben. Det var när vi var på väg hem från WT't i slutet av veckan. Vi var trötta av att ha stått i gassande sol hela dagen. En dryg halvtimmes från Struer och Venö, där vi bodde, stannade vi för att tanka. Lindi och jag passade på att besöka mackens toalett. När vi lite senare klev ut genom Statoils skjutdörrar såg vi hur den röda volvon med taxbox svängde ut från macken och fortsatte ur vårat synfält trots att vi sprang efter och tjoade samt vinkade med armarna.
Först stog vi bara tysta och tittade på varandra, sedan började vi gapflabba. Hade mamma och pappa glömt oss på macken? Vi satte oss och väntade ett slag för att se om de bara skojat, men efter en stund fick vi inse att de verkligen glömt oss. Och där satt vi utanför en Statoilmack i Danmark utan mobiltelefoner. Jag hade min plånbok i fickan så vi köpte påse ostbågar och en cola och delade, de måste ju snart upptäcka att vi inte satt i baksätet, eller? Vi började överväga andra teorier. Var de sura och detta något slags staff? Eller var det bara ett överdrivet skämt?
Bilen dök i allafall inte upp så lite fnissiga gick vi in på macken för att låna telefon. Där tyckte de att det var årets händelse och var väldigt hjälpsamma. Strax efter att vi förstått hur deras telefon funkade svängde dock röda volvon in på macken innehållande två surmulna föräldrar. De hade verkligen glömt oss och tyckte inte att de var så angenämt att behöva sitta i bilen 40 minuter extra denna heta dag. Men efter en stund fnissade vi alla fyra. Vad är sannolikheten likson? Tja, i min familj är den kanske ändå rätt så hög när jag tänker efter!
Som till exempel en kväll när vi vrålhungriga stog i kö på stans sjabbigaste pizzeria för att allt annat verkade ha stängt och jag gnällde så att pappa surnade till och mamma kände sig tvungen att gå imellan. Då drog hon till med det första som dök upp i hennes huvud: "GÅ PÅ TOALETTEN NISSE!" med ett tonfall som när hon ber en hund att gå och lägga sig eller sluta rulla sig i kobajs på åkern. Det skrattade vi gått åt när pizzorna landat i magen och vi var mätta och på gott humör igen.
Men åter till dundertabben. Det var när vi var på väg hem från WT't i slutet av veckan. Vi var trötta av att ha stått i gassande sol hela dagen. En dryg halvtimmes från Struer och Venö, där vi bodde, stannade vi för att tanka. Lindi och jag passade på att besöka mackens toalett. När vi lite senare klev ut genom Statoils skjutdörrar såg vi hur den röda volvon med taxbox svängde ut från macken och fortsatte ur vårat synfält trots att vi sprang efter och tjoade samt vinkade med armarna.
Först stog vi bara tysta och tittade på varandra, sedan började vi gapflabba. Hade mamma och pappa glömt oss på macken? Vi satte oss och väntade ett slag för att se om de bara skojat, men efter en stund fick vi inse att de verkligen glömt oss. Och där satt vi utanför en Statoilmack i Danmark utan mobiltelefoner. Jag hade min plånbok i fickan så vi köpte påse ostbågar och en cola och delade, de måste ju snart upptäcka att vi inte satt i baksätet, eller? Vi började överväga andra teorier. Var de sura och detta något slags staff? Eller var det bara ett överdrivet skämt?
Bilen dök i allafall inte upp så lite fnissiga gick vi in på macken för att låna telefon. Där tyckte de att det var årets händelse och var väldigt hjälpsamma. Strax efter att vi förstått hur deras telefon funkade svängde dock röda volvon in på macken innehållande två surmulna föräldrar. De hade verkligen glömt oss och tyckte inte att de var så angenämt att behöva sitta i bilen 40 minuter extra denna heta dag. Men efter en stund fnissade vi alla fyra. Vad är sannolikheten likson? Tja, i min familj är den kanske ändå rätt så hög när jag tänker efter!
Lindi, Mamma och jag på Sicilien för ett år sedan
Danmark baby!
Jo just det, jag drar till Danmark om en timme! Familjesemester med hundtouch är tanken. Vi bilar ner i natt och ska bo hos ett par trevliga valpköpare, se Danmark, besöka World dog Show och ett Working test. Sent på måndag/tidigt på tisdag nästa vecka rullar vi in i Hållsta igen.
Idag har jag svettats 4 timmar i en bil utan AC för att lämna Nell och valparna hos sina hundvakter. Känner mig långt ifrån tiptop men det känns ändå skönt att komma iväg på semester. När jag kommer hem väntar en vecka i Örebro, därefter en dryg vecka på 5Öre och sedan 2 veckor i Kroatien. Livet är gött!
Idag har jag svettats 4 timmar i en bil utan AC för att lämna Nell och valparna hos sina hundvakter. Känner mig långt ifrån tiptop men det känns ändå skönt att komma iväg på semester. När jag kommer hem väntar en vecka i Örebro, därefter en dryg vecka på 5Öre och sedan 2 veckor i Kroatien. Livet är gött!
Detta är mitt trevliga ressällskap (bilden är dock några år gammal)
