Äntligen!


Roadtrip till Sunne

Redan i fredagseftermiddag började jag förbereda helgen som innebar jaktprov i Sunne. Packade väskor och föreberedde mig och hundarna. På lördagsförmiddag kom mamma förbi och plockade upp mig, sedan började vi vår weekendtrip till Sunne. Övernattade gjorde vi i en stuga på Sunne Camping och idag var det provdags.

Vi gick i andra par. Domare var Leif Gustavsson. Provet gick på en myr med riktigt vattensjuk mark och liksom långa tungor av mark som sträckte sig ut i en sjö. Inte direkt någon mark Billy är van vid med jag blev faktiskt aldrig speciellt nervös utan mest peppad och kände mig stärkt av förra helgen i Brunnsholm där han gick så bra.

Provet inleddes med en dubbelmarkering på vatten, men för att nå en av fåglarna var hunden tvungen att ta sig över en landtunga. Billy tog in den truten först och var sedan lite ovillig att gå ut på den andra, men efter lite stöttning från mig kom den också in. Efter att parhunden jobbat in dirigering och dubbel var det sedan dirigeringsdags för Billy. Dirigeringen kallade domaren en "kombidirigering" eftersom hunden först var tvungen att simma 10-15 meter - gå över en landtunga ca 20 meter - simma över ett vatten ca 20 meter och upp på ännu en landtunga där vilten fanns. Billy fastnade lite på landtunga nr 1 men jobbade sig sedan ut genom att hoppa från ö till ö. Det krävdes en del stöttning, men den kom in!

Vidare till söket och här vet jag inte vad som hände. Kanske fick jag betala för att jag fått lägga ganska mycket press på Billy vid dirigeringen? Kanske var det för att de låg så nära och han upplevde parhunden som lite dominant? Vad det än nu var så borde han inte ha gjort det han gjorde, nämligen att gå fram till de första två vilten, hänga över dem och vilja gå därifrån. På min uppmaning kom de dock in. Sedan lossnade det och han började jobba. Fick in flera vilt bland annat det längst ut och gjorde en jättefin landmarkering.

I den avslutande kritiken berättade domaren att han han även trodde att Billy avsiktligt lämnat kvar en kanin i marken. En kanin!? Billy som älskar kaniner och aldrig är så stolt som när han får hämta in pälsvilt! Det låter så konstigt för mig att jag funderat och fundrat på vad som kan ha varit lurt. Fast jag vet att det är ett mysterium som kommer att förbli olöst.

Sammanfattningsvis tror jag detta var det sämsta prov som Billy och jag har gjort ihop och ikväll känner jag mig rätt besviken.  Jag önskar så att kag kunde få höra hur hans tankebanor gick idag för att förstå vad som gick snett. Samtidigt vet jag att jag är dålig på att fokusera på det som faktiskt går bra och ofta hänger fast vid det som var dåligt. Så nu ska jag lägga mig i ett varmt bad och bara tänka på de bra sakerna, som att vattendirigeringen faktiskt kom in trots att det var klurig och flera inte fick in den.

Snyggt sök i Brunnsholm

I lördags bar det av på jaktprov i Brunnsholm utanför Enköping. Mats Närling dömde i öppenklass och provet var riktigt trevligt upplagt. Även denna gång landade det på ett tredjepris, men det är definitivt en av våra starkare treor. Alla vilt kom in och om man bortser från vattnet är jag riktigt nöjd med Billys attityd. Genom hela prövningen kändes han pigg i både kropp och knopp trots att det blev rätt ansträngande.

Provet började med vattnet. Min parkompis fick en dubbelmarkering och när båda vilten var inne sköts ett dirigeringsskott till Billy. Dirigeringen låg i utkanten av en vass. Avståndet var inte jättelångt, kanske 50-60 meter, men svårigheten låg i att man var tvungen att skicka hunden en bit upp på land. Jag visste innan att detta skulle bli svårt för Billy och mig, och så blev det. Billy maskade iväg längs vattenkanten och ville inte ge sig ut och simma trots att jag skickade om ett par gånger. Slutligen fick vi lov att gå ner till vattenkanten och då fungerade det och anden kom in.

Sedan bytte vi plaser. Dubbelmarkeringen gick i en vasskant men nedslag i vatten, men knappast på simdjup. Den första kom in rätt snabbt, på nummer två krävdes ett stöttade "Ja!" för att han skulle ta sig in i vassen.

Transport upp på söket som låg bakom en liten höjd så när man skickade ut hunden försvan den bakom krönet och man såg den inte förrän den kom tillbaka igen. Billy fick in tre rätt snabbt. Därefter fick parhunden in en, men kom sedan in tom upprepade gånger så Billy fick gå ut igen och hämtade in ytterligare tre. Jag såg ju inte hans arbete men fick senare höra av domare och publik att han gjort ett jättebra sök när han väl kom över krönet.

Avslutningsvis fick hundarna varsin land-dirigering och dubbelmarkering. Billy fick börja med dirigeringen som uppskattningsvis var ca 60-80 meter med ett litet terrängbyte från slaget gräs till högre gräs. Den blev lite klurig för Billy men efter två stoppsignalen och ut-tecken kom kaninen in. Dubbelmarkeringen var det inga konstigheter med.

I den avslutande kritiken beskrev Mats Billy som en charmig hane som har sina styrkor i sin markeringsförmåga och framförallt i sitt sökarbete som han gör mycket bra. Själv känner jag en stor glädje i att Billy känns bättre för varje prov vi startat den här säsongen och även om det i mångas ögon kanske "bara" blev ett tredjepris så är jag fortfarande mycket stolt över det!

Tredje tredjepriset

Idag gjorde Billy och jag en start i öppen klass på Eskilstunaprovet, som dömdes av Per-Erik Forslund och Kent Palmgren. Hundarna genomförde provet i grupper om fyra, där man började med en gemensam walk-up för att sedan dela upp sig i par på sök och vattenjobb. Upplägget var nästan identiskt med lördagens elitklass. Skillnaderna var något kortare avstånd på markeringarna, ett terrängbyte mindre på söket och en något kortare vattendirigering.

Billy och jag i första fyran, och bedömdes av Kent Palmgren. Grabben var rejält taggad på walk-up'en, som gick i en hage med högt gräs, men var en fröjd att ha med på linjen. Gick stadigt vid min sida och var uppmärksam på alla skott och kast. Det gick en skytt+kastare på var flank vilket gjorde att hundarna var tvugna att vara med och ha fokus på rätt flank för att hinna se kasten. Alla hundar fick först varsin enkelmarkering diagonalt, alltså på mosatt flank som de gick på och Billy fixade sin galant.

Därefter kom skott och kast framåt men innan den fick hämtas skulle en annan hund gå på en dirigering bakåt. På markeringen tycker jag att Billy gjorde ett helt klart godtagbart jobb, även om han fick jobba lite för att få in den. Det var ju ganska svårmarkerat i det höga gräset som erbjöd få referenspunkter men han gick ut och höll sig i rätt område även om han inte spikade. Landdirigeringen fungerade dock inte alls för Billy och mig. Dels var avståndet oss övermäktigt, dels stördes han av allt det roliga som nyss hade hänt åt andra hållet. Han kom ut halvvägs och blev liksom fast, lyssnade dåligt på mig och följde inte riktigt upp mina tecken.

Vidare till vattnet där vi fick börja med en dubbelmarkering i ett tjockt hav av näckrosor. Snacka om att det knöt sig i min mage då - Billy som avskyr näckrosor. Men ibland förvånar grabben - idag genom att först plöja ut och ta in den yttersta och sedan med lite stöd från mig plocka in nummer två. När han var på väg in med den gick ett dirigeringsskott åt parhunden. Sedan upprepades samma procedur fast med ombytta roller. Lyft av markeringsjobbet peppade jag mig med att dirigeringen inte skulle vara omöjlig. Tyvärr tyckte Billy det. Han kom ut en bit, men drog sig sedan bort mot markeringarnas nedslagsplatser. Jag valde att kalla in och sända om, men historien upprepade sig tyvärr...

Något nedslagen gick vi sedan vidare till söket. Vi fick skicka växelvis och Billy gjorde ett fint sök där han tog för sig av marken, jobbade fint med vinden och bärgade fem vilt. Det gjorde mig mycket glad, och det kändes trevligt att få jobba upp sig på slutet.

Som rubriken skvallrar om räckte det, trots misslyckade dirigeringar till ett tredjepris. I sin avslutande kritik betonade Kent Billys följsamhet och lydnad runt mina fötter. Han fick även beröm för sökarbetet.

Heldag på jaktprov

Idag har jag haft en heldag på SSRK's jaktprov på Biby i Eskilstuna. Jag har jobbat som funkis på elitrutan och skrivit för Kent Palmgren. Säger bara det, anmäl intresse för att arbeta som funkis på ett prov! Det är inte klokt så mycket man lär sig av att titta på andra. Att dessutom få höra all domarkitik längs prövningen var toppen.

Tre golden startade i ekl under dagen varav två Doubleuseare och en Tiebreak-hund. Två av dessa dömdes av "min" domare. Ena Doubleusaren, en liten tik kallad Betty imponerade med ett grymt arbete på walk-up'en, löste uppgifterna på vattnet, men tog tyvärr helt totalt slut på söket. Tiebeak-hunden var imponernade nog 10år gammal. Det kallar jag att ta vara på sin hund! Han gjorde ett snyggt vattenarbete men föll på sin okoncentration på landjobbet. Det är sannerligen mycket som ska stämma på ett prov.

Imorgon återvänder jag till Biby, men då är det inte för att jobba...

Specialen dag 2 - målutvärdering

Hur lyckades jag då med att mina uppstolpade mål? Jo, jag var faktiskt riktigt duktig. Visst lyckades jag inte på alla punkter, men många. För mig var det till väldigt stor hjälp att ha skrivit upp dem. De snurrade som ett mantra i mitt huvud inför varje station och jag tror att det var därför jag lyckades så bra med dem.

- Omvandla nervositet till positiv energi
Fungerade hyggligt på alla stationer utom en - station 2, dubbelmarkeringen som dömdes av en domare som gjorde mig nervös. Jag tror han menade väl när han efter att vi hälsat ville småprata och skämta (i vad som kändes som en evighet...) om olika typer av lugnande medel man kan ta innan en WT-start. Att han också kändes lite spänd smittade av sig. Jag kan alltså hantera nervositet om jag ges möjlighet att behålla fokus, men störningarna får inte bli för stora.

- Hjälpa B att markera genom att rikta upp innan kast
Japp, det gjorde jag inför de markeringar jag kände att det var nödvändigt och han tog fint mina uppriktningar och markerade kasten. På vattenmarkeringen var det så lättmarkerat att jag valde att inte rikta upp.

- Använda samma röst och tonläge som på träning
På träning brukar jag ha en lugn lite dov röst och ta stöd i magen när jag ger kommandon. På tävling har jag själv hört att mina kommandon blir ljusare och från halsen. Men på goldenspecialen gick det bra. Bad även Mille lyssna på min röst vid ett par stationer och hon sa att det var träningsrösten som jag använt.

- Koppla upp först (för att avsluta bedömning) klappa om sen
Ganska enkelt mål, men som jag följde upp på alla stationer.

- Undvik visuella signaler som inte behövs, typ ut med armarna vid inkallning, klapp på låret vid fotgående (för att undvika DK, ett begrepp som tydligen förekommer på WT)
Vad jag vet undvek jag dem till största del. Jag vet med mig att jag gjorde min avlämningssignal vid två tillfällen (en klapp med handen på bröstet) men då var dessa aktiva val.

- TRO PÅ MIN HUND!

Kanske den jag lyckades sämst med. Lika duktig som jag är på att visualisera och för mitt inre öga se Billy lyckas med uppgiften, nästan lika duktig är jag på att se misslyckanden i "obevakade" ögonblick då jag tappar fokus. Speciellt när det kommer till dirigeringar....


Billy på Golden specialen förra året


Specialen dag 2 - Billy & jag station för station


Här kommer en rapport från Billys och min start i Ökl på WT på Golden Specialen. I det stora hela känner jag mig nöjd. Både prestationsmässigt och poängmässigt var vi skarpare förra året, men det är inget att hänga upp sig på. Gårdagets start hade sannerligen sina ljusglimtar även om den där wow-känslan förra året bjöd på uteblev. OBS! - Som sig brukar efter mina prov/WT-starter blir detta ett långt inlägg. För mig är det så mycket värt att kunna gå tillbaka i efterhand och minnas detaljer.

Station 4 - vattenarbete : 13 poäng

Här fick hunden först en enkelmarkering i en kanal med mycket växtlighet på vattnet. När hunden var på väg in kastades en ny dummy ut på samma ställe som man sedan skulle dirigera till. Markeringen gick klockrent. På dirigeringen simmade han först förbi 3-4 meter men efter att jag kallat in och påvisat åt höger med närsökssignal kom den in. Avlämningarna var inte förstklassiga han stannade framför mig, men bjöd inte upp som han brukar. Det här är stationen jag var mest nöjd med och förstår inte riktigt det stora poängavdraget.

Station 1 (dubbelstation) - walkup: 0 + 17 poäng
Prövningen bestod av en walk up på ett fält med två hundar på linjen. När linjen rörde sig framåt kom först ett skott och kast bakom linjen som fungerade som störning. Sedan fortsatt transport, ett skott och jag blev anvisad att dirigera Billy till baksidan av ett litet stenröse på en ö på fältet. Billy hade dock spanat in en kastare långt bort i skogskanten och satte av ditåt. Varken stoppsignalen eller sidoecknen satt där de skulle och därför valde jag efter ett par halvdant/ej uppföljda signaler att kalla in för att inte träna olydnad eller för att Billy skulle frångå sin dittills positiva attityd.

Efter att parhunden (Mighty Ducks Grimmer, "Immer") fått in sin dirigering fortsatte vi framåt en bit innan vi gjorde halt. Grimmer fick en markering uppe i en skogsbacke och därefter fick Billy en åt andra hållet i skogsbacken. Han markerade snyggt och kom tillbaka med god fart - men försökte först lämna av till Lennart som gick på linjen som kastare innan han gav den till mig. Domaren förklarade att poängavdragen kom av att han inte gick på mitt första kommando och missförståndet vid avlämningen.

Station 2 - dubbelmarkering: 11 poäng
Dubbeln gick upp i en lätt sluttade skogsbacke med ett kast åt höger (som landade bakom en sten) och ett åt vänster (som hamnade bland ris och sly bakom en rotvälta). En svårighet låg i att skytten stog en bit till höger om hunden och de hundar som fokuserade för mycket på denne missade lätt första kastet. Billy markerade båda, men gick alldeles för djupt på första. Eftersom jag sedan innan bestämt mig för att inte blåsa stopp och ge närsökssignal (fast att jag visste att domaren föredrog detta) utan låta honom lösa arbetet själv väntade jag ut honom och snart var han i rätt område igen. Även på nummer två gick han för djupt, men hittade tillbaka snabbare.

Station 3 - dirigering: 11 poäng
Sista stationen bestod av en dold dirigering där hundarna varken fick hjälp av ett skott eller något i naturen (typ skogskant, dike etc). De skulle gå genom en dal och upp på en liten kulle där flera apporter fanns utlagda. Billy såg direkt funktionären som gömde sig bakom en gran i en annan riktning och blev nyfiken på denne. Jag riktade tydligt mot målområdet, men han valde ändå att vika av linjen mot funkisen. Jag blåste stopp, vilket han lyssnade fint på(!) och vinklade om. Det ryckte i Billy - han ville lyda men han ville också till funkisen. Han valde att lyda och gick mot området passerade lite på sidan om och slog snart över i fritt sök. Han var både här och där innan dummyn kom in, haha. Dock var jag väldigt nöjd med attityden på denna station. Även om han inte är helt fast i dem tyckte han att dirigeringstecknen var roliga!

Totalt skrapade vi ihop 52 poäng., vilket gav oss ett tedjepris.

Golden Specialen dag 1 + lägescheck inför dag 2


Så var första dagen av goldenspecialen redan passé. Själv har jag varit utan hund och bara lullat runt och haft det trevligt. Även om man såklart blir lite nervös för kompisarna som ska starta's skull. WT't är upplagt väldigt snarlikt som förra året i samma område. Dock är uppgifterna på de olika stationerna nytt.

Imorgon är det dags för Billy och mig att göra vår start. Tyvärr har jag svårt att hitta rätt känsla. De senaste månaderna har jag tränat rätt intensivt (bortsett från under mina två semsterveckor), men ändå knappt haft något träningspass som känts helt hundraprocentigt. Om det beror på att jag har högre krav på oss, eller om vi faktiskt inte är lika bra som förra året vet jag inte riktigt. Antagligen får jag väl svaret imorgon!

Inför morgondagen har jag även funderat på målsättningar. Jag vill egentligen inte ha något rent poängmål, alltså att vi ska ha uppnått ett visst antal poäng. Det känns inte utvecklande för mig eftersom att jag känner att jag har svårt att påverka Billys prestation. Han kommer att göra det han kan. Däremot har jag stolpat upp några saker som jag förväntar mig av migsjälv:

- Omvandla nervositet till positiv energi
- Hjälpa B att markera genom att rikta upp innan kast
- Använda samma röst och tonläge som på träning
- Koppla upp först (för att avsluta bedömning) klappa om sen
- Undvik visuella signaler som inte behövs, typ ut med armarna vid inkallning, klapp på låret vid fotgående (för att undvika DK, ett begrepp som tydligen förekommer på WT)
- TRO PÅ MIN HUND!

Danmark

Så sitter jag här framför tangenterna 200 mil och minst lika många fräknar senare och funderar på hur jag ska sammanfatta vår Danmarksresa som ju som bekant definderades som en familjesemester med hundtouch. När den röda volvon körde ut genom grindarna i Hållsta klockan 20.00 förra tisdagen var den lastad med pappa Nisse, mamma lena, syster Linda och mig själv. Bak i bilen satt mammas hundar Remy och Tino, och så min Billy. Dessutom fylldes bil och takbox av en vackas packning till både två och fyrbenta. Behöver jag påpeka att det var rätt trångt?

Vi körde hela natten och på mongonkvisten var vi framme i Struer där vi mötte upp valpköparna Anette och Otto som hade erbjudit oss att låna deras sommarstuga på ön Venö där vi skulle komma att trivas bra under veckan. Den låg ganska avskilt utan grannar nära inpå och ett stenkast från stranden.

Dagarna varvade vi med skönt semesterslapp och hundaktiviteter. World dog show gick av stapeln ungefär en timmes bilväg från Struer. Mamma åkte dit, men jag stannade i solen på Venö för att ta hand om hundarna. En av dagarna åkte vi på en circuit-utställning annordnad av dansk retrieverklubb för att ställa ut Remy och Tino, som båda fick "Excellent" i kvalitetsbedömningen så mamma var mer än nöjd. Runt WDS tillämpas ett annat bedömningssystem och "excellent" kan nog liknas vid vårat CK. Kul för mig var att se att Billy hade två söner på plats. Dels vår svenska Gildas Baryschnikov, och dels svenskfödda men danskägda Made My Way Tailor Made.

 


T.v Billysonen "Alfred", Made My Way Tailor Made.
T.h Nils-E är nöjd över att en öl vid ringside är en självklarhet i Danmark.

.


Remy, Stanroph So Remember Me (t.v) och Tino, Combine Nintendo (t.h)

.

På söndagen, efter nästan en vecka i Danmark åkte vi på Dansk Retrieverklubbs Workingtest. Billy var anmäld i Åbenklasse och Tino till Brugspröve och Begynderklasse. Testet var i det stora hela mer uppstyrt än vad det är i Sverige med en fast startordning och schema på hur man skulle förflytta sig mellan stationerna, så mamma och jag skiljdes åt redan från början. Provmarken bestod av hyggen och sandbanker med flera små sjöar med växtlighet i. Solen gassade och luften stog stilla. Värsta sortens väder enligt både mig och Billy som båda blir sega. Kanske var det en bidragande faktor till dagens resultat. Vi räckte inte riktigt till kan man säga. Säkert både träningsmässigt och beroende på dagsformen präglad av en veckas resande. Övningarna kändes svåra, men inte oövervinnerliga. Dock definitivt en tuffare svårighetsgrad äv vad vi stött på på de två svenska WT's vi gått. Dessutom kändes det som att danskarna stog mer med stoppur i handen. Klarade hunden inte övningen inom den angivna tiden fick man kalla in.

 

Tre stationer bestod av dubbelmarkeringar med olika klurigheter ex. en på land en på vatten eller dolda nedslagsplatser på andra sidan sandbanker. En station bestod av en lång enkelmarkering upp på en höjd i besvärlig terräng, och den sista var en ca 80 meter lång landdirigering i sanden. Dubblarna blev Billys stöttesten kan man säga och resulterade inte i många poäng. Han fick in en, men inte de andra inom den angivna tiden. Landdirgeringen hade jag en klump i magen inför. Skulle jag få ut honom dit? Det visade sig fungera - men lite för långt då han fortsatte förbi och sedan fick jag ingen ordning på det. Enkelmarkeringen är jag dock fruktansvärt nöjd med. Speciellt som jag sett hur så många andra hundar misslyckats före mig. Grabben markerade, for iväg i den brötiga terränen och avslutade med en kanonavlämning. Prestationen gav oss vår första 20-poängare på ett WT i öppenklass!


I måndags lämnade vi stugan på Venö och styrde volvon mot Fredrikshavn där vi skulle ta förjan till Göteborg på kvällen, och klockan tre på morgonen igår körde vi in genom grindarna i Hållsta igen. Trötta och omtumlade av alla nya intryck. Nedan kommer ett bildregn från vår resa:

 



NM i WT


Nu händer det grejer i vår gamla fria nord. I april arrangeras NM i woringtest i Kungsbyn mellan Enköping och Västerås. Ett mästerskap så nära ska jag absolut försöka att åka och titta på. Dessutom ingår inte mindre än två av mina favoritekipage i Sveriges lag.

Det försra ekipaget är Johan Löfgren och River Race Brunello. Brunello är Billys son. Kanske det mest rutinerade eller vinsttippade ekipaget så varför de ärfavoriter får ni räkna ut själva. Nästa ekipage som ska bli kul att se igen är Ulrika Carlsson och Searover Ivattut. Ulrika är ungefär i min ålder och jag tycker att det är häftigt att hon har slagit sin i där. Dessutom är Iva alltid lika rolig att se i arbete.

De andra som är med och försvarar Sveriges färger är Johan Fogelberg med Aim High Flying Bitch, Petra Tesch med SEJCh Doubleuse Titan Stripes och Ingrid Gumesson med Avjava’s Double-Star. De första två känner jag igen, men inte det sista.

En del av mig kan inte låta bli att hålla på Johan & Bitch. Som han kämpat med den tiken, men alltid lyckats hamna något eller några stag ner på pallen. Bitch är ingen ungdom längre. Tror att hon kan vara i Billys ålder ungefär och det vore kul om hon och Johan kunde få till en vinst.


Öknaprovet

Igår var Billy och jag iväg på årets sista start i ökl. Dagarna innan tvekade jag om jag skulle starta, men han kändes fin på träning så jag bestämde mig för att köra på. I efterhand är jag glad för mitt val, även om vi inte presterade på topp. Nu har både grabben och jag lite provrutin, testat lite olika upplägg och lärt oss vad som funkar och inte funkar i provsituation.

Så till gårdagen som började med isskrapning av bilrutor. På väg till Ökna stog termometern på -5,5. Galet kallt kändes det! I Ökna gick hundarna ut i grupper om fyra på en walk-up för att sedan dela sig på två par när det var dags för sök och vattenarbete.

Billy gick i dagens andra fyra och skulle bedömas av Per-Erik Forslund. Linjen rörde sig sakta framåt på ett öppet fält utan referenspunkter. Första uppfigten var Billys, en dubbelmarkering där han fick in den första lätt, men hade problem med nummer två och jag fick kalla in. Sedan fick de andra hundarna jobba på två dirigeringar och en dubbel innan det var Billys tur igen. Den här gången på en dirigering upp i en skogsbacke som han fick in okej med två stopp och två sidotecken varav han följde upp det ena mycket bra och det andra lite sämre.


På walk-upen med domare P-E Forslund och parkompisen Lena & Garbo

Sedan var det dags för sök för Billy och vår parkamrat och träningskompis Lena med flatten Garbo. Billy fick börja söka vilket gladde mig eftersom han känts väldigt taggad på linjen. Men på söket slog han ner på takten och växlade trav och en ganska seg galopp. Viltet verkade ganska väl gömt och han fick ligga i ett tag för att få in sina fyra: trut, duva, fasan och duva igen. När Garbo jobbade somnade Billy vid mina fötter, trött kille!

Till sist var det dags för vattnet. Vi fick ställa oss nere vid en vasskant där Billy skulle få gå på en markering. Det gick ett skott, vi såg skymten av ett kast och hörde att plask. Billy hade först svårt att bestämma sig om han skulle våga sig ut, men sedan kom anden in.

Efter att Garbo gjort ett försök på dirigeringen bytte vi plats. Garbo fixade markeringen snabbt och sen skulle Billy ut på dirigeringen. Där man skickade hunden var det öppet och ingen vass. Till höger hade markeringarna gått och till vänster gick en lång vasskant rakt ut. Längst med denna skulle man skicka hunden ca 50-60 meter. Jag visste att för mig var svårigheten att inte låta Billy gå in i vassen. Det lyckades inge vidare. Billy kom ut en liten bit men föll sedan in i vassen och jag kallade in. Jag provade en gång till men med ungefär samma resultat. Det kändes hopplöst och jag avstog från att fortsätta.

På den muntliga kritiken berättade Per-Erik att han tyckte att Billy gjort ett ok jobb på walk-upen. På söket tyckte han att han hade gjort ett bra jobb. Även om farten varit lite låg hade han jobbat jämnt hela tiden. Han betonade det fina fotgåendet, avlämningarna, stadgan och hundtoleransen. Däremor hade han önskat ett högre jaktpåslag och jävlanamma från Billy vilket han menade skulle resulterat i bättre koncentration vid markeringar, högre intensitet på söket och större driv att ta sig ut på vattnedirigeringen. Slutligen gav han oss ett tredjepris.

Jag tycker att det var en väldigt rättvis kritik och håller helt med. Billy kommer aldrig bli en spektakulär hund att se i arbete på det viset att han är supersnabb, aptaggad eller är totalt orädd. Men han var rätt matt på sök och vattenmarkeringen igår. När Billy och jag fick ett 1:a pris i nkl på lilla retrivermästerskapet förra året var det med de exakta orden "Han glänser inte, men han gör vad han ska". Den dagen han gör det på ett öppenklassprov tror jag vi har 2:an åtminstone!


Eftersnack: Kisaprovet

Idag har jag inte haft så mycket i skolan. Billy blev kvar i Hållsta efter provet då han ska ögonlysas på tisdagkväll och jag kommer inte till Hållsta igen förrän onsdag. Nell är hos mig i Öre, men jag promenerar rätt lätt med henne för hon har en dum återkommande hälta. Istället för att plugga och aktivera/motionera hund har jag vänt och vridit på gårdagens prövning. Många tankar är nedskriva, men blir lite mycket att printa här. De tre största lärdommarna jag drar av Kisaprovet är dock följande:

* Billy bör inte "vila och ladda" innan provstart som vi testade inför Kisaprovet. Istället behöver vi nog stärka hans självförtroende geom att ge honom utmaningar MEN som han får lyckas med.

* Billy måste stärkas framförallt på vattendirigeringar och i sökuthåligheten. Uppsvaret på mina dirigeringstecken måste också förbättras.

* Jag måste förbättra min mentala förmåga att lägga utförd uppgift åt sidan och enbart fokusera på vad som händer just där och då. Jag får inte utstråla osäkerhet, besvikelse eller missnöje förrän Billy är färdigprövad, rastad och sitter i bilen. Då kan jag deppa om jag absolut måste.


Jaktprov i Kisa

Idag har Billy och jag varit på jaktprov i Kisa och startat i öppenklass för Alf Nordlund. Det blev en mördande tidig uppstigning strax innan fem för att hinna fram i tid. Vi skulle gå i tredje par så jag gick med första par och kollade in upplägget. Det var nästan som ett skådespel, där de hade lagt mycket krut på att upplägget skulle vara som en riktig jakt. Skytten var en skådespelare av klass som gick in för sin roll som jaktledare med största inlevelse.

Så var det dags för oss. Vi fick börja med en transport efter skytten och sedan fick jag skicka på en dold dirigering. Billy gick ut med bra fart på mitt linjetagstecken men föll ut åt vänster. Två stopp och försök att vinkla höger som gick en bit följde, men så tappade han riktningen. Efter ett gäng stoppsigneler och uttecken senare kom kråkan in, men det var banne mig inte snyggt. När Billy lämnade av gick två skott och en dubbel till parhunden och sen bytte vi plats.

När parhunden gjort sin (klockrena) dirigering kom Billys dubbel. Han spikade första och fick jobba lite på andra, men gjorde ett fint arbete. Jag förvånades över att han var lite långsam in, det brukar han aldrig vara. I efterhand skyller jag detta på mig. Jag tror att jag inte lyckats lägga den misslyckade dirigeringen bakom mig och Billy kände av min bevikelse och missnöjdhet även om jag förskte tränga undan den.

Sedan var det transport ned mot vattnet. Ett skott gick och min parhund fick gå på en enkelmarkering ut genom en vass. Efter att hunden kommit in gick ett skott ut över vattnet och jag skulle skicka Billy på en dirigering till en flotte ute i vattnet som det låg änder på. Här fårvånade Billy med att inte vilja släppa botten. När jag övertalat honom att göra det kom han istället inte ut på blanken. Fick kalla in och sedan fick Billy gå på en enkelmarkering som han fixade.

Efter att parhunden gjort en tveksam dirigering, men dock fått in vilt från flotten, var det transport till söket. Billy fick börja och hämtade rätt snabbt in två harar. På tredje skicket fick han jobba lite men fick tillslut korn på en liten fågel uppe i en buske. Han stog på bakbenen och försökte få ner den, men nådde inte. Så fick han lite scenskräck och stirrade på publiken ett tag men bestämde sig sedan för att göra ett försök till, fick ner fågeln och kom in. Sen fick parhunden gå 3-4 hämt som den gjorde snyggt. Var en gul labbe med fruktansvärt mycket jaktmotor. Sen fick jag skicka Billy igen. Han låg ute länge, men var trött och orkade inte hålla koncentrationsnivån så han fick inte in något. Kom in och frågade och jag skickade ut igen. Sen fick jag kalla in. Parhunden gick därefter ut och tog hem två till.

Trodde inte att detta skulle leda till pris, men på kritiken förvånade Alf med att säga att prestationen ändå räckte till ett tredjepris om han klarade släpspåret. Det kändes både bra och dåligt. Bra för att domaren är ju ändå den som dömer och det är kul om han tyckte vi var värda ett pris, men dåligt för att jag vet att Billy kan så mycket bättre och presterade så mycket vassare i Fellingsbro.

Att vänta på släpspåret var en pärs, men när jag väl släppte Billy på det i slutet på dagen var jag förvånansvärt lugn. Styrkan hade återvänt och jag höll nervositeten i schack. Billy gjorde ett kanonfint släpspår. Det kändes skönt att både han och jag fick avsluta med varsin positiv minnesbild.

Så nu har grabben en 3:a i ökl. Där och då kände jag mig mest besviken på både min och grabbens prestation, men nu i efterhand  när jag fått smälta allt känns det ändå rätt skönt att ha gått till pris i öppenklass och ha släpspåret avklarat.
.


Lyckliga familjen? Bilden tog idag och föreställer fr v. Billy som tog en 3:a i ökl,
Billys dotter Alice som tog en 2:a i nkl & Skorpan, Billys fru och Alice mamma,
som tog en 3:a i ökl. Skorpa och Alice kommer från kennel Upswing. Grattis till er!


Kanonfint markeringsarbete på GRK Närkes WT

Idag har Billy och jag varit på WT vid segersjö Herrgård. Eftersom det bara är en halvtimma från universitetet hade jag anmält för träningsskull. Planen var att åka dit och enbart starta på ett par stationer som jag trodde han skulle gilla och lyckas bra på för att skapa positiva minnesbilder av provsituationer.

Det vara bara 6 hundar som deltog i ökl och vi ombads gå i samlad trupp hela tiden. Jag som hade planerat att ta stationerna i egen vald ordning fick tänka om och fint sålla mig till ordningen.

Station 5 (Enkelmarkering på vatten): 20 poäng!
Stationen var verkligen märklig. Det började medn en transportsträcka och sen ställde man upp ut mot vattnet, men så kom ett skott åt höger som efterföljdes av ett plask i samma riktning. Varken hund eller förare såg skymten av kastare eller kast. Sedan fick man sända hunden som var tvungen att braka fram genom vass och snår och simma lite för att nå apporten. Från det att man sänt såg varken förare eller domare hunden fram tills att den kom fram ut snåren igen. Billy var fin runt fötterna, fick in snabbt och lämnade av bra.

Station 1 (Lång enkelmarkering med halvdold kastare): 20 poäng!
Först var det en kortare transport till sändplatsen och skott. Kastet kom från en kvinna som satt i ett jakttorn, och jag tror inte att hundarna lokaliserade henne. Hon hade ingen vidare "kastarm" utan droppade liksom nästan ner apporterna som var mörka mot mörk bakgrund. Det verkade ganska svårmarkerat. Billy var dock uppmärksam och spikade snyggt.

Station 2 (dubbelmarkering): 18 poäng
Kort transport till sändplatsen. Ca 50 meter rakt fram gick ett dike och kast ett hamnade bakom diket medan kast två landade framför. Billy spikade den framför diket och fick jobba lite för att få in den andra, men gjorde ett bra jobb.

Nu hade jag egentligen tänkt bryta, men eftersom grabben bjöd på en sån helskön attityd. Lugn och koncentrerad men ändå väldigt arbetsvillig bestämde jag mig för att fortsätta, men anpassa övningarna.

Station 3 (dirigering): 5 poäng
Här hade man tre minuter på sig att hämta in två dirigeringar. Först skulle en kortare, ca 30 meter, längs med en åkerkant in och därefter en dubbelt så lång diagonalt över åkern. Jag skickade enligt anvisningarna på första. Han gick ut i lite tveksam galopp, men stannade inte för att fråga och kom snabbt in med dummien. På nästa valde jag att gå nästan halva sträckan för att skicka därifrån. Jag hade bestämt mig för att strunta i poängen och bara koncentrera mig på att låta grabben lyckas och skapa positiva minnesbilder. Han kom lite snett på dirigeringen, men fick den i vind. Jag varsäker på att vi skulle nolla eftersom jag hittade på mina egna regler, men fick visst lite sympatipoäng.

Station 4 (sök): 6 poäng
Dagens sista station var söket. Det gick på en helt slätt fält med låg vegetation, typ som en kort stubbåker fast gräs. Man hade 5 minuter på sig och det fanns 8 apporter. Billy gick ut bra på nummer ett. På nummer två frågade han två gånger innan han kom i arbete. På nummer tre verkade han med i matchen igen, men fick jobba ett tag för att få in dummien. På nummer fyra frågade han två gånger igen och när den var inne valde jag att langa iväg den och låta honom knalla för att skapa en sista positiv minnesbild. Därefter bröt jag övningen. Han var trött och jag vill inte befästa frågandet på söket mer än det redan sitter. Återigen trodde jag att jag skulle nollas eftersom jag bröt övningen och även langade iväg dummien.

Totalt blev det 69 poäng och ett 2:a pris, tack vare grabbens fina markeringsarbete.
.


Mina fina djur i väntan på prisutdelning. Nellan var med som sällskapsdam och hejjarklack ;)


Jaktprovsprotokoll

Idag fick jag Billys protokoll från jaktprovet i brevlådan. Med tanke på domarens muntliga kritik var det ganska nervös som jag sprättade upp kuvertet men det var riktigt kul att läsa. På något sätt är det en lättnad att det var just truten som var det övervägande. Hej och hå vad vi ska träna vitfågel nu!

Samarbetsvilja: Visar bra samarbetsvilja vid förflyttningar, kan förbättras i arbete. A:3

Sökarbete: Söker med varierad motivation & effektivitet. Är trög att få i arbete. B1: 3, B2: 3

Fart: Måttlig fart. C: 4 

Uthållighet: Mattas på söket. D: 3

Näsa: Används bra. E:5

Dirigerbarhet:
Land: Är i hand & löser uppgiften.
Vatten: Bättre uppföljning av givna tecken och signaler är önskvärt för att öka effektiviteten.
F: 3

Markeringsförmåga:
Land: Uppmärksam med bra minnesbild av en, diffusare bild av nummer 2. Löser med förarstöd.
Vatten: Uppmärksam med bra minnesbild av en, diffusare bild av nummer 2 men gör bra uppföljning.
G: 4


Skottreaktion: Lugn och koncentrerad. H: 5.

Stadga: Visar god stadga för fallande vilt. Tyst i passivitet. I1: 5, I2: 5

Apporteringslust: Är inte spontan för trut, går ifrån. Lite långsamma, omständiga inlevereringar. J1: 1, J2: 3.

Apportgrepp: Välbalanserat, mjukt grepp. Bra avlämningar. K1: 5, K2: 5, K3: 5.

Simteknik: Simmar bra. L: 5.

Vattenarbete: Lite trög i, väl i arbetar han. M1: 4, M2: 5.

Spårningsförmåga: Ej testad

Hundtolerans: Stör eller störs ej av annan hund. O: 5.

Sammanfattande kritik: En hane som för dagen gör ett godtagbart markeringsarbete. Brister i spontanitet för trut, vilket motiverar priset.


"Nu är du stolt över din hund va?"

Det var skytten vid vattnet som såg hur glad jag var när Billy bärgat den långa vattendirigeringen. Och visst var jag stolt. Klumpen i halsen var en bra klump. Älskade, hund!

Så var debuten i öppenklass på jaktprov avklarad och jag känner mig väldigt nöjd. Domare Carina Asp gav honom inget pris dock. Den ihärdige läsaren kommer kanske att förstå efter min redogörelse. Billy och jag startade i tredje par tillsammans med en fyraårig goldentik som hette Pickups Tärna. Jag var riktigt nervös, för kanske första gången i hundtävlingssammanhang. Men jag lyckades omvandla nervositeten till positiv energi och kände mig stark när vi klev fram.

Provet tog plats på ett fält med högt gräs och genomfördes från en spång som ledde ner mot vattnet. Billy gick som första hund i paret och fick börja med en ca 80 meter lång dold landdirigering åt vänster. Först vinglade han iväg lite men efter ett stopp och lite stöttning utåt gick han raka vägen ut och plockade in duvan.

Därefter fick han sitta på sidan och vänta när Tärna hämtade in en dubbelmarkering på land till höger om spången. Efter att Tärna bärgat sina två fick Billy kliva fram och gå på en likadan dubbel. Första som var en kråka spikade han, men på andra tog han väl mycket mark. Jag såg inte riktigt var han var och lät honom hållas, men så skymtade jag honom en bra bit in i skogen och kallade hem. På vägen fick han duvan i näsan och bärgade den.

Sedan var det dags för sök för Tärna. Billy fick stå på sidan om spången och vara passiv. Söket låg ner mot vattnet med fågel både på land och i vattenkanten. Efter tre bärgade vilt sköts ett skott och en markering kastades när hunden var på väg in. Denna skulle hunden inte hämta utan istället ut på söket igen för att bärga 2-3 vilt.

När Tärna sökt färdigt var det dags för att gå ner till vattnet, enda provdelen som inte fördes från spången och vi fick klaffsa ner till stranden. Där sköts ett skott och en and kastades lågt från båt i små näckrosblad ca 100 meter ut. Sedan rodde båten en bit och sedan kom en dubbelmarkering med en and på var sida om båten. Billy fick börja med dubbeln. Det blåste och gick små vågor så fåglarna syntes knappt. Han tuffade ut och bärgade den första. På den andra höll det på att bli strul. Han tuffade ut en bit och ungefär samtidigt började båten ro upp mot dirigeringen varpå han hängde efter båten en bit innan jag lyckades övertala honom att fortsätta på dubbeln. Han fann anden som nu drivit en bra bit mot stranden och valde landvägen tillbaka.

Efter att Tärna hämtat både sin markering, kastproceduren upprepats och Tärna även jobbat på dubbeln (men misslyckats tyvärr) var det Billy tur att gå på vattendirigeringen. Jag hade en klump i magen. Han hade väl aldrig gått på en så lång dirigering. Vid första skicket lufsade han mest lite längs strandkanten några meter så jag tog honom tillbaka och skickade om. Nu jävlar! Och han gick faktiskt ut. Jag stöttade mycket men ut kom han och tog med sig anden in. Jag tror att hela jag strålade och det var här skytten utbrast "Nu är du stolt över din hund va?"

På transporten upp till sökområdet där Billy hade jobb kvar kändes fötterna lätta. Vi hade klarat oss igenom nästan hela prövningen på ett öppenprov! Hur det än skulle gå på söket var det som en liten seger. Det visade sig vara en viktig insikt för söket var inte grabbens bästa. Prövningen hade pågått i nästan en timme då och han var nog trött. Han gjorde det han skulle, men var lite matt och frågade flera gånger. Även om det inte gick i racergalopp tror jag att han var en av de snabbaste av de sex första hundarna på att lokalisera vilten. Han hämtade in fasan, kanin och and relativt snabbt. Sedan kom störningsmarkeringen och därefter fick han verkligen jobba för att få in and nummer två. På nästa skick stannade han till ute i vattenkanten men sökte sig sedan in mot mig. Ca 20 meter infrån mig blåste jag stopp och skickade honom ut. Då gick han till vattenkanten ingen och kom åter med en trut. Domare Carina kom fram och gjorde klart för mig att hon inte såg positivt på det inträffade. 

På den muntliga kritiken tror jag inte Carina sa en positiv sak om grabbens arbete, förutom möjligen att han spikade kråkan på land-dubbeln. Landdirigeringen nämnde hon inte. Vatten markeringarna var godtagbara, men på vattendirigerigen hade han behövt alldeles för mycket stöttning. Angående söket poängterade hon bara truten och avslutade med att helheten inte räckte för att gå till pris.

Att vi inte skulle gå till pris var jag nog inställd på eftersom hon låtit så bister ang. truten, men jag hade nog hoppats på att få någon form av positiv kritik. Jag hade hört innan hur hon gav mycket kritik och berömde de andra hundarnas fotgående, avlämningar, grepp etc. och kännt mig trygg i att det måste hon iallafall gilla hos Billy som går fint fot, bär bra och bjuder fram viltet. Men detta kommenterades inte och kritiken kändes kort.

Men min och Billys prestation känner jag mig dock otroligt nöjd. Alla vilt utom ett på söket kom in, vilket var en and jag bara såg en hund hämta hem. Det är detaljer som kunde varit bättre. Han kunde spikat båda fåglarna i dubbeln till exempel, varit självständigare på söket, varit mer spontan på truten och gått på vattendirigeringen på första skicket. Men i det stora hela tycker jag att han utförde en fin prestation. Han gjorde liksom allt han kan och jag tycker inte att han misslyckades med någon uppgift direkt. Det känns även fantastiskt kul att se hur mycket grabben har utvecklats den här sommaren. Nu hoppas vi på att komma med på något mer prov i höst!

Goldenspecialen - Working test

Ni vet när man var liten och näst intill började gråta när man var tvungen att åka hem från barnkalasen. Så känner jag med årets goldenspecial. Jag kommer alltid att bära med mig den i mitt minne.

På fredagen invigdes årets special med WT för halva gänget av nybörjarklasshundarna. Billy och jag var på plats för att heja på våra kompisar. Alla gjorde fina jobb. Mamma&Doris, Boel&Nova och Mille&Berta hamnade på andrapris och Benka som har Billys helsyster Vera skrapade ihop 83 poäng vilket gav dem ett första pris. Dagen var varm och solen gassade, men skogen bjöd på skugga och lite småbrisar då och då som gjorde det uthärdligt.

Så kom lördagen som jag hade laddat för så länge. I veckor hade jag ältat: starta eller inte starta? Visst har Billy utvecklats sedan förra året men redo för öppen klass, nää så säker är han inte ännu. Både dirigeringar och dubbelmarkeringar kan gå lite hur som på träning. Tillslut bestämde jag mig för att starta ändå, för att träna på tävlingssituation och tänkte att på ett par stationer kanske han kunde skramla ihop några poäng. Men Billy förvånade. Han höll ihop hela dagen och bjöd på ett bra arbete. Det resulterade i 74 poäng, ett andrapris och en tiondeplats totalt i öppenklassen.

Här kommer en kort redogörelse för vår prestation på de olika rutorna.

¤ RUTA 4 (dubbelmarkering): 15 poäng
Rutan började med en kortare transport. Sedan kastades en dubbelmarkering som nästan hamnade på led i högt gräs, men intill två trädstammar så hunden hade bra referenspunkter. Den längst bort kastades först. Billy hämtade lätt in den närmsta. Möjligtvis kan något poäng ha dragits på avlevereringen där han inte riktigt bjöd upp. Nummer två var svårare. Billy kom nästan ändå ut men vek sedan av åt höger. Två stoppsignaler och ut-tecken krävdes för att få honom att nå fram. Jag tycker inte att det var vackert, och jag tror att det snarare var på tur han snubblade över dummyn. Detta är stationen jag är minst nöjd med.

¤ RUTA 3 (dubbelmarkering): 11 poäng
Även denna prövning började med en kort transport. Det var dubbelmarkering som gällde här också, men den här gången väl isär. Från sändplatsen var en nedslagsplats en bra bit rakt fram uppe på en liten slänt och den andra nittio grader åt vänster med lite doldt nedslag. Här drogs 5 poäng direkt när jag skickade Billy utan att vänta på dommarens signal. Fy på mig! Annars vet jag inte vad de andra poängavdragen berodde på. Kanske för att han var tvungen att ringa lite vid dummien uppe på slänten och för att jag öppnade min stora trut och sa "Bra!" när han plockade upp den. Jag tycker att han jobbade kanonbra här.

¤ RUTA 2 (dubbelmarkering på vatten): 14 poäng
Så kom vi till det fasade vattnet som många sa var så svårt. Det var ännu en dubbelmarkering i en lång smal kanal som var täckt av några konstiga näckrosor och kantad av tät vass. Dubbelmarkeringen skulle landa på ett led med den längst bort kastad först, men i Billys fall gick första kastet fel. Det tog i ett träd och gick rakt ner i vasskanten. Jag tror inte han såg dummien utan hörde bara plasket. Hjärtat började bulta i bröstet. Han simmade iallafall ut och hämtade den andra kortare kastade först klockrent. Sedan rätade jag upp på ett linjetag till den längst ut. Men istället för att låta honom gå ut i vattnet riktade jag honom landvägen. Han gick ut och stannade och frågade. Nervositet. Jag skickade ut och stöttade och han gick faktiskt hela vägen ut längs vasskanten tills jag inte såg honom i all vass längre. Jag hörde dock hur han rotade runt och plaskade lite i vattnet. Sedan hörde jag honom återvända och såg honom sedan komma fram ur vassen med dummien i munnen. Jag gissar att poängavdragen kommer av att han frågade, att jag stöttade en del och av den första inlevereringen. Han är alltid seg på att komma in när han är blöt.

¤ RUTA 1 (dubbelstation med walk up) markering: 20 poäng och dirigering: 14 poäng
Walk up'en gick på ett fält med högt gräs. Vi gick i par med Gunilla och Mighty Ducks Grimmer, kallad Immer. Vi började med att gå på linje, så kom ett skott och en markering som var Immers. Sedan transport framåt igen, skott och en markering till Billy. Han gjorde den klockrent och efteråt sa domaren att det var en av dagens bästa. Sedan transport igen, skott och en dirigering till Immer och därefter transport skott och dirigering till Billy. Hans dirigering låg bakom ett stenröse en bra bit ut. Jag skickade och till min förvåning gick han klockrent ut, men hamnade fel i vind. När jag blåste stopp första gången lyssnade han inte, andra gången började han komma mot mig. Panik! Tredje stoppsignalen stannade han, men då var han halvvägs framme. Sedan skickade jag ut igen och stöttade hela vägen tills han fick den i näsan. Kanske ingen skitsnygg dirigering, men jag var helt klart nöjd.

Sen var det lång väntan på prisutdelningen. Jag gick på rosa moln. Poäng på alla stationer och en 20-poängare, snacka om att ha toppat förväntningarna. På prisutdelningen ropade de först upp nollorna, där förstod jag att han inte skulle hamna. Men när tredjeprisen var utdelade och de kommit en bra bit in på andraprisen var jag helt säker på att de glömt bort Billy. Men så plötsligt ropade de på nummer 222 Combine Hennessy. Vilken lycka!

Omtumlad, trött och glad

Efter en helg med tre dagar på golden specialen och två nätter i postbilen är jag minst sagt mör i både kropp och knopp. Inte många timmars sömn och istället heldagar i skogen gör sitt. Men jag skulle göra det igen varje helg om jag fick. Känslan som infann sig på den svåra vattenstationen när Billy dyker upp i vassen med dubbelmarkeringens sista apport i munnen kommer att vara svårslagen. Och jag kommer alltid att bära med mig hans stolta hållning när publiken applåderade och ruset när han lämnade av dummien i min hand. Älskade hund!

Nu sova för ikväll ska jobbas natt igen, mer om helgens bravader imorgon när jag skakat liv i kroppen.


Goldenspecialen here we come!

Goldenspecialen är årets golden event. Man skulle kunna kalla det en tre dagar lång golden fest. Förra året bodde vi på tävlingsplatsen. I år jobbar ju jag nätterna, och dessutom är det i Västerås så vi sover hemma. Det tar bort lite av känslan faktiskt, men jag är ändå laddad. Imorgon startar Mille&Berta, Boel&Nova, Benka&Vera och mamma&Doris på WT. Jag har laddat filmkameran!
.

.

Berta, Mille, Doris, jag & Billy på specialen förra året!


Nu är det dock verkligen tid för mig att sussa eftersom jag inte hinner sova något efter jobbet imorgon. Natti!


Årets unghundsderby...

 ...gick av stapeln i ett regnigt Västerås igår. Utrustad med ett lager regntätt, ett paraply samt Billy&Tino följde jag med för att se mamma och Doris starta. Provet var trevligt upplagt med 5 stationer där hundoch förare skulle lösa en uppgift ihop. Alla stationer var olika markeringsstationer, men vid flera var nedslaget dolt eller lätt för hundarna att missa. Även om stationerna inte såg så svåra ut vid första ögonkastet var de uppenbarligen det då de var väldigt utslagsgivande. Dessutom så kan allt hända på prov, speciellt med unghundar! Lilla Dompan skötte sig fint tycker jag och höll ihop provet igenom. På två stationer fick hon inte in dummien inom två minuter, vilken var tidsgränsen, men jobbade fint så jag tror inte att det kändes som en miss för min mor.



<--- Mamma och Doris markerar 

Jag gick runt med Tino och var lycklig för att inte han startades. För honom räckte det gott och väl att gå runt och uppleva miljön och lyssna på skott hela dagen. Dessutom var nog brudarna snäppet roligare än arbetet idag... Billy fick komma ut på slutet till fikat och glassa lite och sedan gick vi upp i skogen och tränade lite dubbelmarkering med vilt som Mille tagit med sig. Moa och Åskar dök upp och sa hej. Trevlig duo det där som vi hoppas att stöta på oftare.

 
T v. Mamma&Doris, jag & Moa&Åskar. T h. Tino och Doris 

På kvällen var det gallej hos Leif och Eva och idag är jag trött. Började dagen med en skön sovmorgon, gick ner till köket och bredde en skinkmacka som jag delade med Billy på den mjuka hundsängen där jag slumrade ytterligare några minuter. Nu burtränas valpis och jag ska ta mig an röjning av mitt rum som ser värre ut än någonsin....

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0