Igårkväll åkte Linda och jag på träningskväll hos Jens Palmkvist och Sofia Larsson med Toddy och Tessa. Det blev en jättetrevlig eftermiddag/kväll. Jag tilltalas verkligen av deras sätt att hålla kurs. Övningarna känns genomtänkta, man känner sig trygg i att man aldrig behöver gå ur en övning med en dålig känsla och framför allt - man får ifrågasätta och diskutera hur mycket man vill utan att det känns som att de liksom låser sig och tar det som personlig kritik.

Det sista kanske låter självklart, och alla instruktörer jag tränat för inleder alltid med att säga "fråga gärna om det är något ni undrar". Men ibland upplever jag det som att instruktören kan svara lite med en attityd som osar "varför-kom-du-hit-om-du-inte-tror-på-vad-jag-säger", om man ifrågasätter deras övningar eller metoder. Man ska liksom köra på deras sätt och inget annat. Sånna instruktörer tappar jag förtroendet för direkt. Ibland är jag nog en aning för kontrollerande och beskyddande för mina jyckar, men jag vill absolut inte utsätta dem för en övning jag är otrygg i. Om jag inte förstår instruktörens system måste jag få fråga. Och om jag inte håller med måste jag få diskutera.

Gårdagens prestation då? Jo, jag tycker Tessan höll ihop bra. Det började med en target-markerings övning med terrängbyten och dåligt med referenspunkter som svårighet - och skott som motivationshöjare. Tessa gasade lite på skotten och var hyfsat het, men markerade snyggt.

Nästa övning var en walk-up på ett hygge med dirigering åt höger och markering åt vänster. Dirigeringen gjordes kort och lätt åt Tessa, jag kan inte kräva så mycket där än och hon utförde den på ett godtagbart sätt. Markeringen tycker jag hon var fenomenal på. Lång och brötig väg ut, men hon tog en snygg, rak väg ut ochlåg kvar i nedlagsområdet där hon sökte tills hon fann.

Stadgan på linjen var prima och hon var med i alla vändningar - med ett undantag: När Linda fick tjata på Toddan för att han skulle ge sig ut på ett linjetag knallade Tess plötsligt. Jag kunde mig inte med att korrigera. Valde istället att skratta, ta tillbaka henne lugnt och sedan belöna för att hon satt lugnt och stilla resten av gångerna Linda skickade herr Toods. En metod Jens fnös lite åt och kallade "för snäll" - men ett utmärkt exempel på att alla har rätt att träna hund som de vill!

Linjen är passiv när något av lakridsnörena virvlar ut för att hämta in en markering.
Toddan och Tess stod för gruppens enda blonda inslag denna kväll.


Mot slutet vad Toddan lite trött och fick trubbel med beslutet huruvida han skulle satsa på
att sitta eller ligga, han landade i något slags mellanting. Linda oroade sig mest för att
få myggbett stora som kalle anka-bulor inför studentbalen.