Inatt efter att jag bloggat vaknade Bonnie och behövde gå ut, och sen var hon lite orolig och sällskapssjuk så jag stannade upp med henne ett tag innan jag kröp ihop på soffan igen. Lindas morgonpigga jycke (mr. Toods såklart) vaknade sedan halv sex och var jäääääättehungrig så då klev jag upp och matade och släppe ut gänget i omgångar.

Återvände sen till min soffa igen - för att inte kliva upp förrän för ungefär en timma sedan. I lugn och ro har jag druckigt morgonkaffe och beundrat de små. Tänk att de förändras så fort. De är redan betydligt större, starkare och mer högljudda än de var i måndagskväll när jag såg dem första gången. Det är sannerligen inte första gången jag är med och hjälper till med en valpkull, men jag känner mig så lycklig och privilegierad som får uppleva det här!

Jag tog de här bilderna med webkameran i datorn och Bonnie var som ni kanske ser väääldigt
fascinerad över att se sig själv på skärmen. Hon kunde inte släppa sig själv med blicken, haha!