Tystnad i bloggen ett tag. Livet hände. Stockholm, tillbaka på SKK, jobbsökande, kvällsaktviteter och så Nellan och Billan såklart. Men mer om det senare. Nu till något annat som på något vis känns viktigt att berätta om – Igårkväll blev jag förföljd av en man när jag var ute och rastade hundarna.

Vi hade gått varvet runt Judarnsjön och var på väg hemåt när jag bestämde mig för att inte gå den vanliga vägen utan prova en ny. Mitt lokalsinne är inte alltid 100% och efter en stund gick vi på en liten stig, men jag var helt säker på att jag skulle åt de hållet så vi fortsatte traska på. Billy travade en bit framför och plötsligt såg jag hur han stelnade till, höjde svansen och stirrade in i skogen. Rådjur, tänkte jag och kollade efter, men en bit in i skogen stod en man lite hukad och glodde. Det var ganska mörkt vid det här laget och mörkrädd som jag är fortsatte jag bara promenera. Hjärtat slog lite i bröstet, men inombords försökte jag skratta åt mig själv, vad löjlig jag är som blir lite rädd!

Men när jag passerat hörde jag hur det knakade i skogen, han kom ut på stigen och började promenera långsamt efter mig. Ganska smutsig, sliten och med ett lite vingligt steg.  Med Nell med på promenaden går jag inte så fort och när jag började komma ikapp tyckte jag att det kändes obehagligt. Fick upp den urladdade mobiltelefonen som jag hade i fickan och fejkade ett samtal. HEJ PAPPA, NEJ JAG ÄR BARA UTE MED HUNDARNA I SKOGEN. HAR GÅTT RUNT JUDARNSJÖN MEN NU ÄR JAG SNART FRAMME VID MONIKAS HUS. JAHA ÄR MATEN KLAR, JAG ÄR JÄTTEHUNGRIG. HEMMA OM FEM MINUTER! Sen tittade jag inte bakåt förrän jag ”lagt på” och då hade mannen vikt av ner i skogen igen där han stod och glodde på oss igen. Jag skyndade hem till min trygga källare, och la mig ner mellan hundarna på golvet. Älskade, älskade djur.

Kanske var det egentligen inget. Kanske inbillade jag mig. Kanske inte. Oavsett var han antagligen bara en harmlös typ. Men man vet inte. Kanske spelar det inte heller någon roll, det borde vara en självklarhet att promenera i skogen utan att behöva bli rädd!