Mina stackars läsare. Ni tittar troget in här nästan varje dag utan att se skymten av nån uppdatering. Det är tråkigt tycker jag. Både för er, som är nyfikna på vad vi har för oss och för mig själv som älskar att kunna gå tillbaka i historiken och se vad som har hänt och hur jag tänkte då jämfört med idag.

Jag har tidigare försökt hålla bloggen väldigt nischad. Hund, hund hund! Och när jag var i San Diego speglade den det livet. Men hur lever jag nu? Vad ska jag skriva om? Hur ska jag nischa? Nu slutar jag tänka och kör istället. Nu blir det varken hund, hund, hund eller sunny san diego. Nu blir det Jenny Widebeck, men med betoning på hund såklart, så ser vi vart det leder...

Men hur ser då det där jäkla livet ut egentligen?

Ja, jag kom hem från San Diego med en kandidatexamen i Media-och-kommunikationsvetenskap. Kanske borde känts som ett stort ögonblick, men mest av allt kände jag mig vilsen. Jag var glad att återse alla här hemma, men längtade intensivt tillbaka till San Diego. Har alltid varit ett fan av frihet och söker ofta den där chilla känslan av lugn och att man kan göra vad man vill. Jag är ingen rastlös själ, utan kan lätta sitta av en hel dag och göra just ingenting för att sedan dra på i hundratio när motivationen faller på. Bland surfare, saltvatten, margarithas, snabbmat och utbytesstudenter på USA's västkust var det livet vardagsmat.

Tänk vad lätt livet kan kännas när solen alltid värmer,stressen är som bortblåst och
man kan dra till stranden för att chilla lite med polarna när helst andan faller på. 

Sommaren spenderades som ni vet i Stockholm, boendes i källaren i Bromma med systrar och jyckar knegandes på Kennelklubben. En rolig sommar, om än ganska mycket kontorstid men även mycket roliga hundaktiviteter som bröt av. Sen blev det höst. Linda började skolan i Etuna och Manki startade ny kula på universitetet i Linköping. Kvar blev jag. Igen - vilsen.

Så rullade höste igång. Jag fick erbjudande om att jobba kvar på timme på SKK's juridiska avdelning fram tills sista oktober och tackade självklart ja. Jag och hundarna blev kvar på källarplanet i Bromma. I slutet av september fick jag ett vikariat som webredaktörs assistent fram tills jul på företaget Universum med kontor i centrala Sthlm  - tog det och gick ner på deltid på SKK.

Och här är jag nu, fortfarande lite vilsen, men bra mycket stadigare på foten. Vad som händer efter jul är fortfarande oklart, vart jag ska bo, vad jag ska göra eller vad jag vill. Men det löser sig alltid på något vis. Tja, det är väl det som kallas livet?