Ikväll är jag förväntansfull och det spritter lite i kroppen - för imorgon ska jag åka på cocker spaniel SM och njuta av duktiga cockrar hela dagen. Åh!

Ni som hängt med här ett tag känner kanske till min kärlek till jaktspaniels, men för vissa är det kanske en nyhet. Under mitt första besök hos Phillippa Williams, sommaren 2004, presenterades jag för första gången för en jaktcocker. "Effie" blev min för de två veckor och mitt hjärta smälte som smör i solsken.

Under mitt andra besök hos Philippa och Peter, 2006, fanns inte Effie kvar i familjen men istället blev jag presenterad för Secret. Och om Effie fått mitt hjärta att smälta så fick Secret det att göra det tusen gånger om. Med en aldrig sinande energi, en härlig humor och otrolig krativitet i kombination med silkeslen päls och att hon nästan rös av välbehag när man la henne på rygg i sitt knä tog hon mig med storm. Secret var alltid runt en, studdsandes upp och ner på sina små cokerben - "se mig!" - och det gjorde man, hon gick inte att missa!

Nån gång i framtiden ska jag äga en jaktcocker. Frågan är alltså inte om, utan när en liten "djävul", som de ibland kallades av engelsmännen, virvlar in i mitt liv. Men det ligger som sagt i framtiden. Imorgon ska jag bara se, njuta och lära mig mer om dessa underbara små jyckar.

Jag och Effie, cockern som jag först föll för, i England - Webton Court - sommaren 2004


Phillippa och Secret på träning hos Andrew Robinson, Whaupley Gundogs, hösten 2006


T.v: Vid högt gräs använde Secret ofta labbarna som stöd för att kunna se bättre
T.h: Secret som kör sin bästa tiggar pose med öronen framår och huvudet på sné