I fredags spelde jag återigen låten "The dog days are over" med Florence and the machine på repeat då jag avslutade mitt vikariat på kennelklubbens kansli. Denna måndag spenderar jag därför hemma i Hållsta arbetandes med ett litet projekt. Mammas hundar brukar gå ut i rastgårdarna med åtta-tiden annars, men eftersom  jag är hemma lyxade jag till det lite och lät alla stanna inne i köket lite längre på morgonen.

Nu har jag dock just slängt ut unghundarna eftersom de efter ett tag blev minst sagt vilda och nu lever de rövare i rastgårdarna. Haha! Magda, Nell, Doris och Billy ligger fortfarande inne i köket och myser. I ett hörn i köket har vi en gammal dyna som hundarna tycker mycket om att ligga på. Jag tror det är platsen och dynan i en kombo som gör det så åtråvärd.

Så länge Bess levde var det hennes givna plats. Hon låg ALLTID på den och snart kallade vi det "Bessans plats", vilket hängde i långt efter att Bessan försvann. Tänk att det snart gått två år sedan hon lämnade oss. På senare tid kallas platsen allt mer "Billys", han fullkomligen älskar dynan och tar den blixtsnabbt i besittning när han anländer till Hållsta. Det är märkligt hur tiden förändrar saker som en gång var så givna.

Min Billy-boy kan det där med att njuta av livet, här på favoritkudden i köket