På orienteringen för utbytesstudenterna fick jag ett papper som beskrev olika faser som de flesta utbytesstudenter går igenom under sin vistelse i det nya landet. Enligt blanketten är jag  i "the honeymoon phase" och det stämmer säker. Jag älskar allt med San Diego just nu; vädret, skolan, mitt boende, mina vänner och folket i allmänhet. Jag är free as a bird kan man säga.

Jag tänker inte på livet hemma direkt, men när jag gör det blir jag smärtsamt påmind om att tiden faktiskt inte står still där medans jag är på andra sidan jorden och roar mig. Några av er kanske funderar på vad som har hänt med Nell och Billy, vad gör de när jag är här och hur känns det att vara utan dem?

Svaret är att Nell och Billy bor hemma i Hållsta tillsammans med sina släktingar på kennel Combine under våren. De är ju inga besvärliga hundar någon av dem, men visst innebär det extra jobb för min familj och jag är otroligt tacksam för att vi kunde genomföra det så. Om inte tror jag faktiskt inte att jag skulle ha åkt. De lurviga krabaterna är som luften jag andas och jag måste vara helt trygg med var de befinner sig och vad de gör.

Det känns otroligt konstigt att inte ha hundarna vid min sida. Jag trodde nog att den nya situationen som jag hamnat i skulle göra att det kändes mindre ovant, då allt var nytt, men så är det inte. Jag kommer på mig själv med att skynda hem från skolan för att gå ut med hundarna och fundera på var matskålarna är på morgonen. Att bara sätta sig på golvet med en lurvis i knät är något som verkligen saknas mig.

Jag och mina guldklimpar på Gotland sommaren 2009