Vattenträning i svartån

Efter ett par träningspass vid "min" lilla sjö där den rätta känslan inte riktigt infunnit sig tänkte jag att vi kanske kunde behöva ett miljöbyte. Ibland upplever jag att om något trasslar kan det bli ganska platsbundet. När man kommer ner till platsen går man väl undermedvetet in med en taskig inställninge eller nått. Efter miljöbytet kan man återkomma till den första platsen med stärkt självförtroende.

I Örebro vimlar det ju inte direkt av små sjöar. Svartån finns men jag har inte hittat något bra ställe längs den, förrän idag då jag hittade det perfekta stället. Lätt strömt, änder som störning, varierande bredd och helt ok igångar (som varit det största problemet att hitta). Billy fick gå på flera halvdolda och dolda linjetag över ån och den rätta känslan kom direkt. Visst är det härligt när det bara faller på plats!?

Men roligast av allt var nog när Billy var klar och jag skulle låta Nell plaska lite i strandkanten. Så fort hon kom lös satte hon sig i givakt vid min sida och tittade på mig - "Kom igen, kasta då!". Nell och jag har lite den dealen. De dagar hon vill så får hon, när hon hellre skrotar i vattenbrynet är det lika ok. Idag var min dam riktigt på tå och fick gå på flera markeringar samt avsluta med ett litet närsök i vassen. Att hon inte är såhär alla dagar! - då skulle hon banne mig få debutera på jaktprov som tioåring. Skulle inte det vara stentufft!?

 


Det käraste jag har, här i sin ungdoms starka dagar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0