Missförstå mig inte, jag är väldigt glad och tacksam för min livssituation. Att jag kan plugga på universitesnivå, jobba några timmar i veckan, bo ihop med en underbar kille och ha störtsköna vänner som jag lever ett härligt studentliv med. Jag är väldigt tacksam för att det tillåter sig att passa ihop så bra, men ibland kan jag inte rå för att jag känner mig som en Alien. Det är som om att det skär sig i skarvarna ibland.

När skolan är slut avlägsnar jag mig från de vandra för att traska ut i skogen, när de spanar efter snyggaste killen i läspausen i biblioteket sitter jag och funderar på linjetagsövningar och i helgen när det är årets stora studentfest ska jag istället jobba som sekreterare på jaktprov.

Ibland kan jag inte låta bli att fundera på vad som är fel på mig. Blev jag tappad på huvdet när jag var liten? Om jag ändå hade en alien-kompis att traska ut i skogen med, diskutera linjetagövningarna och berätta om jaktprovet för! Men just nu är det dåligt med aliens i Örebro...