Långa dagar som flyger förbi

Dagarna bara svischar förbi. Den senaste tiden har jag trappat upp tempot och det börjar märkas nu. Men vad glad jag är av att komma hem till två guldklipmar när skoldagen är slut. Istället för att slänga mig på soffan på soffan ger jag mig ju ut i mörkret. Ibland är det fruktansvärt motigt, det tror jag alla kan känna igen sig i. Väl ute är det dock skönt och jag laddas med ny energi, mycket behövligt eftersom kvällen ofta också innebär jobb, jobb, jobb...

Vad skulle jag göra och var skulle jag vara om jag inte haft mina bästisar?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0