Hör Nell dåligt?

Nells hörsel har stundtals varit ganska, hmm hur ska jag uttrycka mig, tja selektiv. När hon var ung kunde hon slå lock för öronen så fort hon anade minsta viltdoft. Med åldern har det dock avtagit. I somras när hon tillbringade nästan all sin tid i koppel blev Nell som en sån där valp som tränats fel och tror att inkallning betyder koppel på och därför inte vill komma. Hemskast var hon mot in mamma när jag var i Kroatien och mamma tog med henne för att bada i Hållstagropen. Nell kunde stå på ett noga uttänkt avstånd i vattnet och glo på mamma medans hon ropade och lockade. Avståndet var givetvis uträknat så att mamma ine kunde nå henne från stranden. Haha, min smarta lilla hund! Men under sensommaren när hon fick vara lös mer och mer och vi tränade massa inkallning löste sig problemet snabbt.

Nu verkar dock dövörat ha slagit till mer på riktigt. Nell verkar få ha svårare att avgöra varifrån ljud kommer. Om jag exempelvis ropar på henne när hon står och gräver kan hon sticka upp sitt lilla huvud och sätta av åt helt fel håll. Här om dagen så fel att jag gapandes och stojandes fick sätta av efter henne för att hon inte skulle dra till vårt vanliga promenadstråk istället för att gå till parkeringen. Det är inte olydnad utan snarare med stress som hon rusar iväg, som om hon inte har koll på vart jag är. Allt oftare kan jag kliva över henne i hallen utan att hon vaknar och på på mornarna får jag ofta väcka henne där hon sover tungt i korgen.

Jag har ingen erfarenhet av hundar som hör dåigt. Vad tror ni? Är det hörseln som kan börja tryta lite?


Kommentarer
Postat av: Kristina Öhrling Eising

Hej!

Det är nog hörseln som börjar avta. Oskar som jag hade hörde väldigt dåligt ungefär 11-års åldern. Sista året var det riktigt dåligt. Började med svårt att lokalisera ljud.

Mvh

Kristina

http://www.rodmyransgolden.se/

2010-11-24 @ 17:45:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0