Om att våga lyssna på sin magkänsla.

I helgen var planen att Billy och jag skulle gå kurs. Vi anmälde oss tidigt och har sett fram emot den länge. Idag har vi dock valt att avstå och stanna hemma för tyvärr visade det sig inte riktigt passa mig och min grabb. Damen som undervisade hade ett mycket utpräglat träningssystem som hon höll sig strikt till. Jag vill poängtera att jag inte tror att det finns något rätt eller fel" sätt att träna hund, så länge man inte är våldsam mot den. Däremot är jag övertygad om att man som person kan känna sig mer eller mindre bekväm i olika träningssystem. Smaken är som baken och den här träningsfilosofin passade inte mig. Dessutom hade jag svårt att ta damens tuffa lärarstil.

Inom ramarna för systemet rymdes bara det hon ansåg vara det bäst fungerande. Under hela dagen blev vi drillade i hur man skulle använda kroppen, vilka kommandon man skulle anväda etc. Det gick så långt att man exempelvis inte fick skicka hunden på "ja" utan bara på dess namn, inte använda några visuella signaler för fotgående eller inkallning utan bara det verbala kommandot och inte använda någon annan form av belöning än rösten (alltså var godis, leksaker, bollar eller klappar förbjudet). När man gett hunden ett kommando skulle man berömma den om den gjorde rätt och "morra" på den om den gjorde fel. Fel var också om hunden valde att göra ingenting. Damen betonade också att hon aldrig individanpassade sitt sytem. Alla hundar arbetades på samma sätt. Punkt!

På förmiddagen fick vi träna fotgående, stadga och sättaden under gång. På eftermiddagen blev det fotgåendekomnadot, mer fotgående och inakallning (i koppellängd med hunden kopplad). Allt enligt det strikta systemet. För Billys (och flera andra hundars) del skar det sig. När matte ändrade sitt system blev hunden förvirrad och valde ofta att göra ingenting. Då skulle det korrigeras något som jag ställer mig emot. Varför ska man korrigera hunden när den inte ens vet vad som förväntas av den?

Under dagen fick vi höra ord som "Total Chaos" & "Absolut Rubbish" upprepade gånger när vi tränade. Vid ett tillfälle liknade hon träningen vid att hunden skulle lyda sin förare som en militär lyder en överordnad. När jag ifrågasatte om man inte ville att hunden skulle tycka att övningarna var "fun" bad hon mig sluta använda det ordet. "Enjoy" var ok, men inte "fun". Men självklart hade hon även flera bra poänger. Exempelvis upplyste hon mig om att Billy sätter sig lite långt fram när jag gör halt, att jag tenderar att ge vissa komandon en aning sent och att jag ofta rättar in min position efter hunden istället för tvärt om.

Avslutningsvis vill jag återigen påpeka att jag förstår och respekterar damens sätt att tänka och träna hund. Jag är övertygad om att det funkar för dem som trivs i det. Mitt system kanske inte tar mig till någon elitklass, men det är inte heller i första hand mitt mål. Som alltid så är det viktigaste för mig att Billy och jag har kul när vi tränar. Att inte fullfölja kursen känns oartigt och delvis som ett misslyckande, men ibland tror jag att man måste våga lita på magkänslan.

Kommentarer
Postat av: Ann-Sofie

Jenny, jag håller med dig till 200% (om det finns så många), du gjorde helt rätt som följde magkänslan o Billy kommer vara dig tacksam!! Dessutom kommer du själv känna dig stolt över att du vågade göra det som kändes rätt för dig o din hund o jag tror att det är den stora nyckeln till ett bra samarbete nu o framöver! Det är ju precis som du säger, finns inte så mkt rätt o fel i hundträning men man ska köra det som känns rätt för just mig o min hund o avstå allt det andra. Tror vi kan tänka lite klickertänk där...ignorera det som känns fel o belöna det som känns rätt för JUST dig o din hund. Bra tänkt återigen Jenny, go girl!!

2010-05-10 @ 14:10:35
URL: http://zetterljungs.cybersite.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0