Idag kom vi om möjligt ännu kortare på vår promenad. När jag väl kommer till spåren i skogen går det hyggligt att ta sig fram eftersom snön är packad under det lösa. Det är vägen dit som är problemet eftersom vi måste korsa ett fält dit all snö blåser eftersom det är så öppet. Där det var som djupast fastnade jag först. Fast som berget. Sedan fick jag KRYPA på snön. Att liksom hasa fram på smalbenen och underarmarna gav en större tryckyta och jag sjönk inte så djupt. Bad en stilla bön om att ingen såg mig där jag ålade mig mig fram. Måste sett fantastiskt roligt ut med två hundar som kämpade sig fram med en krypande tjej bredvid som om hon låtsades att hon var en hund eller nått!

Bjuder på ytterligare en film idag. Kennel Combine's kennelträff 2009 är det som har förevigats. Men den här gången är det inte jag utan min syster Malin som står för redigeringen.