Det är julafton och jag är tillbaka. Karusellen har snurrat i blixtens hastighet den här decembermånaden och stressen har varit påtaglig. Jag har tillsammans med min kompanjon Ida lämnat in en kandidatuppsats, fixat med boende, visum, kurser mm. inför min termin i San Diego, arrangerat en avslutningsfest för MKV-studenter och börjat packa ihop lägenheten. Kvällen den 22 rullade Foppa in genom grindarna på tandlavägen och med en djup suck gick luften ur mig, men nu har lugnet lagt sig och jag känner mig på topp igen!

Billy och Nell har självklart fått sin vanliga uppmärksamhet, även om det ofta blivit många korta promenader. Jag misstänker att Nell hör allt sämre. I samband med avslutningsfesten kom Sara och James på besök och Billy blev så glad att återse sin whippetkompis. Tyvärr blev Nell halt samma dag och jag fick hjärtat i halsgropen, men redan på kvällen gick hon rent igen och sen har det inte varit några bekymmer.

De sista dagarna i Örebro växte en klump i min mage, allt kändes som sista gången. Örebro, kära Örebro. Eller kanske egentligen inte staden men människorna. Vad lycklig jag är som träffat så fina vänner under min studietid och jag blir lätt sentimental när jag tänker på att vi ska gå skilda vägar nästa år.

Men man ska ju sluta när det är som roligast sägs det, och i lördags på avslutningsfesten kom jag på mig själv med att stanna upp för en sekund och börja skratta för mig själv. Där och då, just i den stunden, kände jag inget annat än ren och skär lycka. Därför gör jag ett undantag från de sedvanliga bilderna på N & B och bjuder in er mina kära hundvänner, in i min härliga Örebrogemenskap. (Nell, Billy och James hade en egen fest i en lägenhet bredvid festlokalen som vi givetvis besökte under kvällen!)

Middag! fr v. Bea, Brita, Sara, Jag, Danne, Fredrik & Madde


Haha, Lärke, Sabina, Thess, jag, Danne & Anna. I förgrunden gör Brita och Fredrik nån cirkuskonst.


Pälsen, KP, Brita, Ida & Jag i en härlig mischmasch


Fr. v Anna, Danne, Jennie, Sabina, Nanny & Fredrik inpå småtimmarna :)