Så var första dagen av goldenspecialen redan passé. Själv har jag varit utan hund och bara lullat runt och haft det trevligt. Även om man såklart blir lite nervös för kompisarna som ska starta's skull. WT't är upplagt väldigt snarlikt som förra året i samma område. Dock är uppgifterna på de olika stationerna nytt.

Imorgon är det dags för Billy och mig att göra vår start. Tyvärr har jag svårt att hitta rätt känsla. De senaste månaderna har jag tränat rätt intensivt (bortsett från under mina två semsterveckor), men ändå knappt haft något träningspass som känts helt hundraprocentigt. Om det beror på att jag har högre krav på oss, eller om vi faktiskt inte är lika bra som förra året vet jag inte riktigt. Antagligen får jag väl svaret imorgon!

Inför morgondagen har jag även funderat på målsättningar. Jag vill egentligen inte ha något rent poängmål, alltså att vi ska ha uppnått ett visst antal poäng. Det känns inte utvecklande för mig eftersom att jag känner att jag har svårt att påverka Billys prestation. Han kommer att göra det han kan. Däremot har jag stolpat upp några saker som jag förväntar mig av migsjälv:

- Omvandla nervositet till positiv energi
- Hjälpa B att markera genom att rikta upp innan kast
- Använda samma röst och tonläge som på träning
- Koppla upp först (för att avsluta bedömning) klappa om sen
- Undvik visuella signaler som inte behövs, typ ut med armarna vid inkallning, klapp på låret vid fotgående (för att undvika DK, ett begrepp som tydligen förekommer på WT)
- TRO PÅ MIN HUND!