Jag har stört mig rätt mycket på att Billy fick ett sådant bakslag på senast på rallylydnadskursen. Jag har funderat och dividerat. Eftersom han antagligen skapade en sig rätt stark minnesbild känns det viktigt att han absolut inte få skapa en sån bild nästa gång, så jag har velat bygga upp honom lite inför nästa kurstillfälle som är nu på söndag. I söndags tränade jag ju med Sara och hennes mamma. Då bjöd Billy på en skön attityd igen, men hade bitvis lite svårt att koncentrera sig när han var tvungen att sitta med ryggen mot de andra hundarna.

För att bryta mönstret som kan vara laddat med negativa upplevelser har jag funderat på hur jag kan alternera träningen och lura honom till att det är en ny aktivitet vi tränar och inte den gamla med skräp i bagaget. Jag har aldrig direkt kört med extern berlöning och tänkte att det kanske kunde vara en idé för att skapa en ny färsk träningssituation.

Igår tog jag med smarrig blodpudding och en matskål ut på gården och lärde grabben att kuta till skålen och käka blodpudding när jag sa varsågod. Billy som ibland ställer sig lite skeptisk till nya påfund från min sida förvånade med att köpa grejen direkt. Istället för att bli lite innåtvänd och försiktig tyckte han att det var en skitkul lek. Kanske var rejset till skålen egentligen roligare än att slicka i sig blodpuddingen, men det gick av bara farten.

Idag åkte Sara och jag till hundklubben för att delta på den öppna träningen. Det var vi och fyra andra ekipage. Grabben började med att hissa upp öronen och gnissla lite, men när jag plockade fram skålen la han fokus på mig igen. Sen tränade vi det ena och det andra. Lillkillen bjöd på en skitkul attityd och var så duktig. Han bjöd till och med spontant på ett par övningar för att söka varsågod-kommandot för att få rusa till skålen.

När Billy bjuder den här attityden finns det ingen hund som är roligare att träna med!