Efter att ha tagit adjö till Bessan i fredags for jag till Stockholm med Ida, Cornelia och Brita. En resa som varit planerad länge och som jag sett fram emot, men som plötsligt kändes helt fel att åka på. Men trots en fet klump i halsen tog jag mig samman och följde med. Livet måste gå vidare. Och i efterhand är jag glad att jag åkte. Det blev en galen helg med massa flumm och skratt. Vi såg också Buddy Holly-musikalen, drack öl på söder och i gamla stan, shoppade och åt alldeles för mycket mat.

När vi kom hem från Stockholm hann dock verkligheten jag flytt från ikapp, och jag har kännt mig riktigt nere. Både klumpen i halsen och spänningshuvudvärken har varit ständiga kompanjoner. Höjdpunkten på dagen har varit hundpromenaden. Idag promenerade jag själv med jyckarna gemon de tomma kohagarna. Billy slog på stort och tog ett novemberdopp i sjön. Det fick mig att le. Jag fyllde lungorna med luft och kände mig lycklig trots allt.
.

En gammal bild från december 2006 föreställande Malin, Billy, Nell, Bess & Linda