Inatt var ingen bra natt. Billy var magsjuk och trots att jag ställde väckarklockan på varje heltimme för att gå ut och snabbrasta var jag tvungen att skrura flera gånger. När morgonen kom insåg jag att det inte var någon idé att gå till skolan. Jag skulle somnat på föreläsningen. Mellan 10-12 fick jag äntligen sova två timmar i sträck och Billy verkade okej, så jag gick till skolan och jobbade med Ida och Cornelia på eftermiddagen.

Eftersom Billy sällan blir sjuk efter att ha käkat något snusk, av den enkla anledningen att han sällan käkar snusk, antog jag att det var något smittsamt. Därför har jag låtit Nell sympatisvälta med grabben idag. Det är verkligen ett beslut jag inte ångrar ikväll då Nella plötsigt började ulka sig i hallen. Fast besluten att inte behöva skrura ännu en gång slet jag upp dörren och rusade ut i korridoren och vidare genom stora porten med Nella hack i häl.

Och hon lyckades hålla sig hela vägen. Underbart! Det var bara det att när hon spytt klart insåg jag att jag inte fått med mig nyckeln ut. Stora porten låses efter nio och det finns ingen ringklocka. Så där stog jag och huttrade iklädd mysbyxor, t-shirt och ballerinaskor och hoppades att Jensa snart skulle sakna mig. Men efter ett tag fick jag inse att det skulle dröja, så jag skrämde skiten ur min granne Mathilda istället när jag knackade på hennes fönster. Efter att ha skrikit klart släppte hon iallafall in mig och jag kunde smyga in till Jensa som satt parkerad i soffan och kollade TV. Nu laddar jag inför ännu en natt med regelbundna uppstigningar.