Jag sitter i skolbiblioteket och har just bestämt mig för att vara klar med hemtentan som styrt mitt liv den senaste tiden. De senaste veckorna har nog ivarit mina mest pluggintesiva veckor ever. Biblioteket har blivit ett andra hem till den grad att jag har tassat omkring i bara strumporna mellan bokhyllor, cafeterian och pluggplatserna. En kväll när securitas schasade ut mig vid åtta-tiden glömde jag till och med att ta på skorna, utan kom på det vid dörren och fick rusa tillbaka medan secutitaskillen stog och flinade.

Imorgon lämnar jag in hemtentan, och sen tar jag helg. Förhoppningsvis hinner jag följa med mina kära studiekompisar ut och dansa imorgon, på lördag är det stor fest för farfar som fyller 80 bast och på söndag blir det raodtrip till Kolmården med ett stort gäng för att hälsa på vargarna. Och det bästa av allt: INGET PLUGG!

Såhär såg det ut för tre år sedan när jag, mamma, momor och morfar var och klappade vargarna. Eftersom det spöregnade är bildkvaliteten usel, men jag får ändå pirr i magen av att se bilderna.
.

Jag bekantar mig med en av varghanarna. Även om de var
 snälla och tama så kände jag en väldig respekt mot de stora djuren.


Det kände inte min galna mamma. När guiden sa att en av hanarna hade
av avslagen hörntand lyfte hon helt sonika på läpparna och kollade efter:
 "Kolla Jenny, det stämmer, ta kort!"


Här är det min morfar som står och ylar med vargarna. Morfar är en normalstor man
 och den här bilden tycker jag fint illustrerarhur stora vargarna faktiskt är.