Säger bara: Se den! Efter en lång pluggdag såg jag fram emot att få slå mig ner framför datornskärmen med en kopp te och kolla på dokumentären Vargen som förändrade USA. Först blev jag besviken. Inledningen handlade om nån gamal vargjägare som älskade naturen. Men eftersom jag inte orkade ta mig för något annat fortsatte jag titta, vilket jag sent kommer att ångra. Vargjägaren Seatons historia blandas med uttalanden från en vargforskare och underbara bilder på de amerikanska vargarna. Dessutom är det en häftig vändning när vargen från att ha målats upp som ett ondskefult monster på slutet behandlas med största respekt och vördnad. Självklart har historien tänjt lite på sanningen, men det är inte detaljerna utan helheten som gör det sevärd!

Igår var Billy och jag ute och tränade stoppsignal och linjetag. Har helt släppt de helt okända och tränar till mer eller mindre kända platser. Ibland stoppar jag på vägen ut bara för att se om det funkar och han lyssnar så fint. Vänder inte alltid helt upp mot mig men stannar och vrider halva kroppen. Vill jag dirigera om får jag kalla in en meter och stoppa igen för att få en bra utgångsposition. Efter ett linjetag med stopp får han alltid avsluta med ett eller två linjetag där jag bara låter honom gå för att undvika att han ska börja stanna och "fråga".

Vi väver också in lite närsök. Så länge jag finns på nära håll går övningen fint, men när jag ökar avståndet sitter han som fastspikad i marken och börjar inte söka på kommandot. Hmm... Jag gissar att det är Billys vanliga jag-gör-hellre-ingenting-än-råkar-göra-fel-attityd som spelar in och vet av erfarenhet att det är babysteps och en massa träningen för att göra grabben säker som är lösningen. Bara att kämpa på alltså!