Rocken spelar ingen roll längre

Jag har känt det bubbla i mig en tid nu. En massa känslor som samlas i magen. En riktig mixed coctail.

Jag har länge haft en känsla av att leva ett dubbelliv, eller kanske trippelliv? Jag går till universitetet och pluggar, dricker te, umgås, lunchar, funderar. Sen går jag hem. Byter liv när jag hoppar ur mina jeans och ulljacka och i  fjällrävenbrallor och neoprenstövlar och drar ut i skogen med hundarna. På kvällen är det ännu ett liv som levs: kanske häng med tejerna, mys med Jensa eller så lever jag upper eastside - liv med mina nya vänner i Gossip girl. Ibland en tur till stallet för rida Figge, det är ett fjärde liv.

Liven hänger inte ihop och jag får spela ut lite av mig i varje. Ändå är det något i Jenny Widebeck som inte får utlopp - och det är just detta som bubblar i magen och vill ut. Hemma efter föreläsning och grupparbete kände jag att det snart skulle explodera. När jag tryckte på Markus Krunegårds Rocken spelar ingen roll längre kom det. Persiennerna åkte ner, volymen upp och sedan kutade Jenny Widebeck runt på de 47 kvadratmetrarna och spelade luftgitarr, sjöng, hoppade i sängen och slängde med håret. Helt crazy. Ett fett psykbryt.

Kanske ska man inte avslöja sånt här om sig själv? Låta alla få veta om galningen som lever inom mig? Men jag tror att det är en sorts motvikt för att jag alltid anstränger mig för att vara så organiserad och planerad. Någonstans måste ju kaoset få utlopp. Dessutom tror jag att Markus Krunegård framkallar något lite galet med sin musik. Jag copy-pastar texten till Rocken spelar ingen roll längre nedan för er som inte lyssnat på underverket så att ni hajjar. Eller förresten, ni måste nog lyssna för att förstå.






Nu trycker jag på Spara&Publicera - nu finns det ingen återvändo - don´t hate me!

Kommentarer
Postat av: Malin

Nästa gång det händer:

kör en "pizza-pie" och FJÖL AV!

2009-03-14 @ 21:34:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0