Crazy baglady

Årets himmelska storlienvecka är passerad. Blä på det. Veckan har som vanligt varit underbar. Vi kusiner har så jäkla kul ihop, det är helt sjukt! Rasmus som går i femman är yngst och jag går första året på en universitetsutbildning och är älst. En STOOOR spridning, men det märks knappt och jag älskar hur jag blir som ett litet barn i deras sällskap.

 
Hela gänget sörplar varm choklad på Rödluvan & Lindi, Tove och Pontus på fjället
 
Sjukt mycket snö var det - så här såg det ut när man öppnade fönstren (visst har jag snygga långfillingar!)
& Jag och Lindi innan vi drog ut i backen nån dag
 
Här har vi "Hatt-fest" - alla var tvugna att ha något på huvudet. På första bilden syns Ka med långkallsonger på huvudet, jag med scarf, Rasmus med en plastbunke och mormor med duschmössa. På andra bilden sitter Tove med något oidentifierbart rött runt huvudknoppen och Pontus med skidstrumpor på skallen.
 



Igår kom vi dock tillbaka till verkligeheten. Närmare bestämt klockan 06.42 stog nattåget på perrongen i Stlm. Därefter fick Lindi och jag vänta på centralen tills klockan nio när första tåget gick till e-tuna. Ganska surt. Dagen spenderade jag sedan med att packa upp, tvätta, hälsa på vovvarna och till sist vid 20.00 hoppa på tåget till Öret. Släpade en rullväska, två plastkassar, en ryggsäck, en handväska och en hund. Kände mig som värsta bagladyn.

Great. i Hundkupén satt västa pundaren. Sjukt äcklig, men ganska poetiskt. Han snackade för sig själv hela resan tror jag. När Nell och jag ställde oss beredda för att gå av tågen tittade han på mig och sa:
- Det är bra att du har hunden i ett snöre. För annars skulle hon springa bort och bli fri. Där jag kommer ifrån springer alla hundar fria. VAD HAR DU GJORT MOT DIN HUND? Du har tagit hennes frihet. Hundar behövs egentligen inte. Där jag kommer ifrån finns det inga hundar. För vi har inga koppel....
Jag tyckte faktiskt att det var ganska fint sagt och skulle nog ha tyckt att det var riktigt poetiskt om han inte sekunden efteråt börjat vråla GRIS, GRIS så högt han orkade strax efter.

Idag var det dags för fösta föreläsningen. Min förkylning är oförändrad och locket i öronen gjorde att jag knappt hörde vad föreläsaren sa. Desto trevligare var att träffa mina brudar igen. Sjukt kul att se alla.

Nu ska Nollan bollan och jag ta och ge oss ut på prommis strax. Hade hoppats på sälle av Sara och James, men har inte hört från dem så jag antar att det blir till att knata själv. Kan vara rätt skönt de å....

Kommentarer
Postat av: Malin

Whatever happened to: "Jag ar ingen brud!!!!"

2009-01-13 @ 11:56:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0