Imorse hände det igen. Vi var ute på morgonrundan och jag kastade åt henne en godbit då hon självmant kom tillbaka. När hon skulle fånga den skrek hon till. Kan det vara ngt med munnen, tänkte jag. Kastade ännu en godbit, hon skrek igen. Kastade en tredje och träffade henne på ryggen med flit, så att hon inte skulle kunna fånga med munnen, även nu skrek hon. Öronen bakåtstrukna, den lilla hundkroppen skakade av darrningarna och hon ville hem.

Vi skyndade hem. Väl inne satt hon och flåsade. Darrningarna avtog successivt. När frukosten serverades ville hon först inte ha. NELL VILLE INTE HA SIN MAT!!! Sedan åt hon, fast inte alls i sin vanliga fart. Efteråt satt hon och flåsade i korgen.

10-12 hade jag föreläsning. Nell verkade lugn så jag lämnade henne själv med Billy. När jag kom tillbaka satt hon i korgen oh flåsade. Men när jag klev in svassade hon runt mig och gnällde lite. Sedan la hon sig i korgen och flåsasde igen. Jag satte mig bredvid och strök henne mjukt över ryggen. Efter ett tag somnade hon och nu ligger hon lugnt och snusar i korgen.

Konstigt värre. Något står ju inte rätt till, men vad? Åh, vad man önskar att de kunde prata i sånna här fall. Berätta vad som känns fel eller gör ont. Nell FÅR INTE ha ont. Jag älska henne alldeles för mycket för det.

Har mailat min veterinär Eva, så nu är det bara att vänta på svar. Har tryckt på "skicka/ta emot" knappen säkert en miljon gånger redan :(