Idag fick Billy och jag möjligheten att närvara på öppenrutan när labradorklubben genrepade sitt jaktprov som går av stapeln nästa helg. Jag trodde bara att vi skulle få sitta passiva, men tyckte ändå att det var en bra erfarenhet för grabben och mig. När de frågade ifall Billy inte ville pröva någon del av provet slog jag till på den långa vattendirigeringen. Man måste våga för att vinna tänkte jag.

Dirigeringen var 80 meter över blankvatten till en liten udde som hunden behövde upp på för att hitta dummien. Jag visste att det skulle bli en riktig prövning för Billy. Han fick sitta och se en annan hund gå dit först, men annars var dirigeringen dold. Han behövde rikligt med stöttning men tuffade på ända ut till udden. Där sökte han ett tag, men kom fel i vind, blev snart osäker och började simma tillbaka. Jävlar!

Innan nästa försök placerade vi ut tre apporter på udden. Nu fick han inte misslyckas igen! Först var han lite frågande, men sedan tuffade han ut igen, hittade en dummy och återvände. Yes!

Innan vi skulle åka hem frågade labradortanterna om jag inte skulle med till Södertälje och träna imorgon. Jag kunde få åka med en av dem. Så när jag kommer hem från jobbet imorgon blir det inte till att sova inte. Då ska packas väskan och bredas mackor för klockan nio blir jag upphämtad för nya äventyr.