Nu är det FINALLY över. Det känns som en lättnad, men också ganska tomt. Arrangemanget flöt på hyfsat, och vi hade inga större missöden direkt. Pallar inte skriva mer om själva tävlingsarrangemanget, det tog all energi just då och nu är reserverna slut.  Nu lämnar jag agilitysektorn i Eskilstuna, det är nog det som känns mest tomt.

Något som retar mig är hur otacksamt det är att annordna tävlingar. Egentligen tror jag att de flesta är nöjda, men den klicken som inte är det ser fan till att göra sina röster högst.

Vad jag kan berätta om från Tigerhoppet är Billys debut i hoppklass II! Det blev en diskning, men jag är ändå så fruktansvärt nöjd! Grabben var snabb, positiv och följsam. Ingen självständig ingång i slalom, men väl inne jobbade han på bra. Diskningen kom vis en böld tunnel där hunden efter ett hopphinder inte skulle in i den närmaste tunnelingången, utan skulle styras till den bottersta. Jag gjorde ett framflrbyte, men Billy slog till på ett blindbyte ;) Alla andra byten satt som en smäck, dock kunde svängarna tajtats upp ganska mycket. Nåja, en lyckad debut tycker jag nog ändå att det blev!

Sedan igårmorse är jag tillbaka i Örebro. Igår var det skolstart, men det var bara masa mer information. Jag får snart hjärnstillestång tror jag. Igår var det movietajm med nollegruppen. Vi såg sällskapsresan och sedan var jag så trött att jag bara orkade släpa mig hemåt. Idag ska jag försöka fixa lite kurslitteratur och börja läsa.

Är just nu så fruktansvärt glad över att ha min älskade nolla hos mig. Jag får nästan ont i magen när jag tänker på hur skön hon är. Ny plats, nytt hem - men hon tar det coolt och sover som en sten på hallmattan imellan promenaderna. Mitt hjärta ömmar.