Long time no hear...

Vi kämpar på i Örebro. Tassbandage hit, tassbandage dit. Tratt och sårtvätt. Dessutom måste jag gå dubbla promenader. Nellan och Billan får gå samma morgonpromenad och kvällspromenad. Billy får vara hygglig och kompromissa och gå en kortare sväng. Men de två promenaderna på dagen måste jag skilja åt. Billy får två längre turer i skogen och Nellan får loda på åkern precis invid lägenheterna. Går hon längre blir hon trebent efter ett tag stackarn.

Sen har man gått och blivit gammal också. 21 år kan jag nu kalla mig. Myndig på riktigt eller nått. Shit.

Fick en chuck-it av Mille. Ni vet en sån där förlångd kastarm, som man ska kunna bränna iväg tennisbollar en bra bit med. Jag har dålig teknik. Av någon anledning kommer jag också alltid på att jag ska ta med den på kvällspromenaden, då det är mörkt. Billy blir helt i gasen när jag tar fram den och studdsar vid min sida. Jag kör no-stadga-at-all och brönner iväg bollen. Ingen av oss ser den, men Bonken är så duktig och hörselmarkerar och hämtar in snabbt. Och sen vill han igen. Och igen. Och igen. Söt.

Igår fick hundarna dock ligga själva, för jag var på fest hos Brottning. Najs, mycket najs. En lite sjuk kväll såhär i efterhand, men det var länge sen det kändes så kul på nått vis. Avslappnat liksom.


Trötta vovvar i hallen. Nellan älskar sitt liggunderlag.
Billan tycker att det blir för varmt tror jag.

Nu är det shower-time innan jag ska till plugget och träffa Ida och Steffi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0