Igår var sista anmälningsdag till vår agilitytävling Tigerhoppet. Jag hade dragit in i det sista på att anmäla mig. Skulle jag eller inte? Träningen har minst sagt utförts sparsamt under sommaren pga olika omständigheter. Dessutom känns varken hundarna eller jag i speciellt bra form, och åtmistone jag har svårt att finna min motivation.  Jag är trött på agility helt enkelt. Jag trodde aldrig att det skulle ske men jag tror att det är allt tävlingsarrangerande som har slagit över. Det är inte roligt lägre, bara ett jobbigt "måste" hela tiden.

Tillslut slängde jag iallafall in en anmälan. Men bara till en klass, Billy i Hopp tvåan. Nell känns inte schyst att starta eftersom jag misstänker att hon tappat i både muskler och kondition över sommaren. Hon är trots allt åtta år och visst kan jag tävla henne ändå, men då ska hon vara fräsch. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände, det vet jag.

Billy har inte alls tappat i muskler och kondition som Nell, men det känns inte som att jag  kan starta i en agilityklass. Han har inte kört ett balanshinder på hela sommaren och även om jag visst skulle hinna träna dem några pass innan tävlingen så känns det inte bra. Han behöver ha kört gungan regelbundet för att det ska kännas schyst. Egentligen har vi väl inte förberett oss speciellt mycket inför en debut i klass 2, men herregud tänker jag, det får bära eller brista!