Ja, Tilda är död. Älskade lilla Tilda. Det låter så hårt: Död. Men det är hårt det känns. Hårt, hårt, hårt och tomt. Och tyst liksom fast hon inte var här ofta alls på slutet. Aldrig kommer Tilda rusa i in för att kolla vårat kök eller leta rätt på "sin" leksak i trädgården. Tilda. Jag skulle vilja säga att hon blivit en ängel, jag vill tro det och jag kommer att tro det. Men nu känns det bara sorgligt. Ta hand om dig Tildis!

Men mest av allt tänker jag på Mille. Om jag känner såhär, hur känner då Mille? Mille som alltid ställer upp i vått och torrt. Mille som är en riktig vän. Och nu känns det mest att jag sitter bredvid henne som en tyst jävla sill och inte hjälper alls. Men hur gör man? Jag vet ju hur det känns.

Det är så konstigt det här me döden, liksom obehaglogt men oundvikligt. Det är sorligt att våra älsklingar inte alltid kan finnas vid våra sidor. Jag vill aldrig skiljas från Nell. Men det gäller att minnas de goda stunderna, och aldrig låte det gå för långt. En hund ska vara en hund när den lämna oss, inte en skruttig tuss fullproppad med piller. Ja, det gäller att sluta i tid. Och att minnas de goda stunderna.

När man kommer nära döden igen minns man även det gamla. Alla trogna vänner som lämnat oss. Därför vill jag avsluta med att slå ett slag för alla de och deras goda stunder som jag vill minnas för evigt och evigt och evigt. Läs om ni har lust. För deras minne.

* Dusty 1982-1983 - Jag var liten med jag minns hur Malle och jag släpade runt Dusty i koppel i trädgården, att han stod ut med oss! ag minns även hur han brukade ligga utsträckt bredvid pappa i gräset på sommarkvällarna och hans aptit som en gång drev honom till att sluka en kola med papper och allt!
* Menna 1986-1999 - Älskade Menna, henne mnns jag mest som en äldra värdig dam. Hon var den första hund jag vågade gå ut med själv. Hon var snällheten själv och gick att springa ikapp om hon inte kom på inkallning.
* Irmiss 1986-2000 - Irmiss var min katt. Ho var min från att jag föddes då hon var dryga året. Mysiga Irmiss minns jag som en riktig soffvärmare!
* Sissi 1990-2002 - Den lilla hunden, med det stora hjärtat. Bess mamma, Nells mormor. Alla i familjen älskade Sissi och aldrig har jag blivit så ledsen näe en hund gått bort. Sissi går helt enkelt att beskriva.
* Stella 1993-2004 - Stella var som min hun ett par år och man känner för en sån på ett väldigt speciellt sätt. Man får ett band mellan sig. Men Stella dog för mig mycket tidigare än 04, för mig försvann hon när hon var tvungen att flytta. Inget blev längre det samma.
* Tussen 1989-2004 - Tussen var Malins katt. Hon var speciell kan man lungs säga. På slutet fick hon väldiga dreadlocks i hela pälsen varav vi rakade henne. Tussen, tussen vad du såg ut!

Vad mycket död det blev! Vilka fina minnen!