Ångestfyllt Städryck

I morse vaknade jag och fick ett ryck. Men inte vilket ryck som helst. Ett städryck! Ni som känner mig (tagiskt nog väldigt få ;( ) vet att detta är oerhört rare. Så upp studdsade jag klockan nio på min lediga dag och unnade mig inte nes frukost innan jag satte igång. Och nu fyra timmar senare sitter jag vid datorn och undrar vad som hände. För innan rycket avtog hann jag resa ut två stora papperkassar och tre plastpåsar fulla med skit. Jag samlade ihop två sportbagar med smutstvätt. Fann saker jag till och med glömt bort att jag hade.

Och det bästa av allt: Jag slängde saker, massa saker! Typ alla mina "Hundsport" som jag samlat på hög u två år, men aldrig läser mer än en gång, massa gamla freesyle hörlurara, typ tomma kollegieblock, haltomma flaskor med hårspray och mousse som samlat damm sedan högstadiet och mycket mer.

Men det värsta av allt: När jag höll på kändes allt så meningsfullt, men när jag satt mig ner och tänkt ett tag känns allting bara ångestfyllt igen. Kanske var det därför jag sädade, för att städa bort ångesten. Vad jag har ångest över behöver vi inte gå in på, men jag kan säga såhär; det är inte över en grej utan flera.

Massa massa ångest som trängs i mitt bröst. Och till er kära vänner som tycker att jag bara ägnar mig åt "de där hundarna", för er vill jag bara berätta att det är det enda som hjälper. När jag går ut och går med dem så lättar trycket i bröstet och jag kan andas lätt. När jag är ute och tränar fylls min hjärna med annat än jobbiga tankar. När jag tävlar är alla sinnen på helspänn och då får ingen ångest plats.

Och ofta önskar jag att jag hade en vän som kunde hjälpa på samma sätt.

Kommentarer
Postat av: Jennie

Jag förstår det där du menar med hundarna.
Inte så många människor som förstår det dock.

2007-10-23 @ 09:31:15
URL: http://jennie89.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0